Svensk Kirurgi 1-15

14 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 1 • 2015 SVENS KIRURGI • VOLYM 73 • NR 1 • 2015 E n klinisk forskare måste precis som alla andra forskare känna till de vetenskapsteoretiska förhåll- ningssätt och paradigm som förhärskar inom sitt forskningsfält. Historien har visat att paradigmbrytande forskning är den viktigaste, men även att paradigmbrytare sällan blir uppskattade efter förtjänst förrän efter långa tider ute i kylan. Detsamma gäller än i dag; forskning inom ett paradigm har lättare att få forskningsanslag och bli publicerad än forskning som bryter mot det, eftersom paradigmet har försvarare som gynnas av dess fortbestånd. Gift dig med din fråga, inte ditt svar Inom biomedicinsk forskning är positivismen det för- härskande förhållningssättet. Den har målet att utforma allmängiltiga lagar för fysiska fenomen och arbetar ofta med att försöka finna kausala samband mellan orsak och verkan. Den positivistiska vetenskapsskolan har även ett krav på att man ska hålla isär fakta och värderingar. Vetenskapens uppgift är att påvisa fakta som de är och inte tolka hur de bör vara. Som forskare i en positivistisk anda bör man vara medveten om de egna värderingar- nas betydelse, så kallad personlig bias, och kunna skilja dessa från fakta. Forskaren ska vara opartisk och objek- tiv. Resultatet ska inte vara avhängigt den person som har utfört experimentet. Två forskare bör, om de studerar samma fenomen, komma fram till samma resultat. Det är bakgrunden till de långa metodbeskrivningar som brukar finnas i biomedicinska artiklar, och de skrivna och ofta oskrivna regler som finns kring genomförandet av biome- dicinsk forskning, dvs. vilka metoder man ska använda samt hur och när. Äkta eller artificiell intelligens Ett tidigt och omtvistat förhållningssätt är den induktiva metoden , som innebär att man tämligen förutsättnings- löst samlar in en mängd fakta från sitt problemområde och därefter försöker finna mönster som genererar teorier. Metoden lämpar sig för explorativa och deskriptiva stu- dier. Det induktiva förhållningssättet har länge haft låg status inom biomedicinsk forskning men har dock i viss mån fått en renässans tack vare utvecklingen inom big data och genteknologi. Med hjälp av artificiell intelligens börjar man nu söka efter mönster i en stor mängd data på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Denna induktiva form av forskning kommer till en början snarare att gene- rera hypoteser än att besvara dem. En explorativ studie ska betraktas som en förbere- dande studie inom ett ämnesområde som är väsentligen outforskat. Behandlingen av insamlade data och redo- visningen av resultaten blir därför oftast enkel. Eftersom explorativ forskning bara bör genomföras inom ett jung- fruligt fält existerar inte historisk kunskap att falla tillbaka på. Det gäller bara att ta reda på att så är fallet, för i så fall bör en mer detaljerad och avancerad form av forskning utföras. När man har avgränsat sitt intresse till ett specifikt problemområde kan man utföra en deskriptiv studie. Den syftar till att ge en bild av problemområdet. Oftast finns en outtalad förhoppning om att man genom sin beskrivande studie ska belysa ett fenomen som senare ska kunna påverkas. Explorativa och deskriptiva studier är ofta hypotessökande eller hypotesgenererande , det vill säga de genererar nya hypoteser. JOHAN SUNDSTRÖM johan.sundstrom@ucr.uu.se Uppsala Klinisk forskning – Vetenskapsteoretiska vandringar Johan Sundström, författare till boken ”Handbok i biomedicinsk forskning” kommer att under tolv nummer presentera nyckel- begrepp inom klinisk forskning i denna kolumn. Först ut är en del av de vetenskapsteoretiska begrepp som är bra att känna till. Forskningens år 2015 – Kolumnen