Svensk Kirurgi 3-18

151 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 3 • 2018 Personporträtt låsa in sig i källaren för att få fortsätta träna. Fördelen med det sista var att man då kunde smyga in på kvällens konserter via en källarhiss som tog en rakt in i konsertsalen – utan biljett. Sömnbehovet då var, eller tvingades bli, mycket litet. “Nu är det minst helt normalt”, intygar Jana. Kirurgi i Västerås Medicinstudierna fortlöpte och innan det avslutande praktiska året hade bästa väninnan förvandlat sitt utbytesår i Sverige till en bosättning i Västerås. Efter olika grad av längtan och nyfikenhet gick resan till Västerås för fyra månaders obligatorisk kirurg- placering. Innan denna placering var siktet inställt på specialisering inom psykosomatik, en kombinationsspe- cialitet som är etablerad i Tyskland. Avhandlingen var redan skriven och den fortsatta vägen utstakad. Men under kirurgplaceringen i Västerås blev det uppenbart; “jag förstod att jag ju var kirurg” säger Jana. Verksam- hetschefen på kirurgklinken instämde och ringde upp henne i Berlin med ett jobberbjudande och orden “visst ska väl du vara kirurg!”. Då det var en tuff arbetsmarknad i Tyskland för nyexaminerade läkare, kärleken var svensk och landet tilltalande så blev flytten till Sverige ett lätt beslut. Radioorkestern i Sverige I Västerås inträdde en stunds fiolvila, men när längtan blev för stor prov- spelade Jana för Radioorkestern. “Det är ju bra att de hade hört en för att kunna erbjuda något vikariat”, infli- kar hon. Jana blev godkänd och har arbetat som vikarierande andravio- linist sedan 2001. Den senaste stora turnén gick till Spanien 2016. Där i Spanien, mitt under framförandet av Dvoraks 9:e symfoni, hördes en dov duns i bakre raden. Det var en kontrabasist som plötsligt hade svim- mat. Medan kollegorna runt omkring böjde sig över denne sprang andra- violinisten, som påpassligt nog också var kirurg, hukande i tystnaden till undsättning. Kontrabasisten bars ut och efter noggrann bedömning och undersökning konstaterades syncope relaterat till värme, och lindrig hjärn- skakning. Då allt var under kontroll smög Jana tillbaka till orkestern och hann spela extranumret. “Då hade jag verkligen nytta av min dubbelkompe- tens”, avslutar Jana berättelsen. Efter denna händelse konstaterade orkes- terkollegorna leende att man borde kontraktera henne för alla framtida turnéer för att försäkra sig om en egen orkesterläkare. Jana uppskattar Radioorkestern enormt och beröm- mer dem; “det är en fantastiskt fin orkester med otroligt vänliga och varma människor, man trivs verkli- gen”. Värdefull stråke Jana går gärna själv på konsert och lyssnar på när andra spelar. Och de två döttrarna, sju och tio år gamla spelar förstås också. Den yngsta spelar fiol som mamma och den äldsta cello och klarinett. Janas egen fiol är en gammal italiensk fiol från 1700-talet; en Maurizi. Vid inköpet av fiolen hjälpte familjen till med en gemen- sam insamling. För att finansiera strå- ken, “som är det absolut viktigaste för tonen”, förstärker Jana, togs ett lån. Stråken var nästan dyrare än fiolen. Bröstkirurgi Efter ST i kirurgi i Västerås med samtidig forskning och disputation inom bröstcancerkirurgi blev det ett kort inspel på kolorektalsektionen på Södersjukhuset. “Jag tyckte att kolo- rektalkirurgin verkade spännande och tilltalande”, säger Jana, “det var också en mycket trevlig klinik”. Men då ringde telefonen och professorn på Bröst- och Endokrinsektionen Jana och Magnus inför konsert. Fotograf Peter Knutson