Svensk Kirurgi 3-18

115 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 3 • 2018 Ledaren Eftertanke S veriges Televisions program ”Dokument inifrån” har åter aktualiserat debatten om nivåstrukture- ringen av Hälso- och sjukvården och dess konse- kvenser framförallt inom kirurgin. Vi tio som tillsammans utgör Svensk Kirurgisk Förenings styrelse är som vi tidigare påpekat fortsatt kritiska till hur vinsterna med centralisering beräknats i utredningen ”Träning ger färdighet” och att inte akut- sjukvårdens behov utretts vilket vi angav i vårt remis�- svar för två år sedan. Mycket av den uppslitande debatt som vi nu upplever skulle i så fall ha kunnat undvikas. Skadan är nu dock redan skedd och vi inom svensk kirurgi måste gå vidare, ta ansvar och laga efter läge. Ingen och allra minst de patienter som vi har ansvar för vinner på den hårda och oförsonliga ton som nu före- kommit i debatten främst på sociala medier. Självklart måste konstruktiva och ifrågasättande diskussioner ske för att vården ska kunna utvecklas men förenklingar av svåra problem, skuldbeläggningar och svepande ankla- gelser mellan universitets-, läns- och länsdels sjukhus- företrädare, mellan storstäder och andra delar av landet skadar bara och försvagar kirurgin och återigen är det patienterna som drabbas. Vi ser nu både positiva och negativa effekter av den nivåstrukturering som redan skett. En uppenbar försämring är att tillgängligheten till operation väsent- ligen minskat på många håll i landet när tung cancer­ kirurgi koncentrerats till regionsjukhusen samtidigt som erfarna operationssköterskor och andra nyckelkom- petenser lämnat, inte sällan på grund av bättre arbets- villkor hos andra arbetsgivare. RCC-organisationen som varit drivande regionalt och nationellt i processen kring att koncentrera cancerkirurgi har inte lyckats förmå sjukvårdshuvudmännen i dessa landsting att prioritera kompetensförsörjningen som är viktig för den peri-operativa processen. En rimlig förklaring till detta är att denna fråga inte prioriterats i lika hög grad av RCC-cheferna som vad gäller nivåstruktureringsarbetet. Vid genomläsning av protokollen för 2017–2018 så konstaterar till exempel RCC-sam (RCC-chefernas samarbetsorgan) endast vid enstaka tillfällen i dessa omfattande dokument att köerna till canceroperation var riskabelt långa. Samtidigt är ju detta i linje med gruppens prioriteringar. I RCC-sams 37-sidiga kompe- tensförsörjningsplan för cancervården från 2015 nämns ingen opererande specialitet som viktig för cancervården och endast på enstaka ställen operations- och anestesi- sjuksköterskor ( https://www.cancercentrum.se/globalas- sets/vara-uppdrag/kompetensforsorjning/samverkan/ nat_plan_kompforsorjning_11sep15_final.pdf ). RCC har ett för cancervården mycket viktigt upp- drag, och har gjort stora insatser för svensk cancervård. RCC-sam har med dock något undantag inte haft chefer med bakgrund inom opererande specialiteter, och däri- genom systemkunskap om de perioperativa processerna, vilket tyvärr har satt ett tydligt avtryck i den svenska cancervårdens köproblematik. Med RCC-sam som modell samarbetar landstingen om en modell för ”kunskapsstyrning” för all annan sjukvård. I denna organisation som i framtiden är tänkt att styra svensk sjukvård ”med kunskap” har 18 nya programområden (Cancer har ju redan ett) bildats. Flera Styrelsen för Svensk Kirurgisk Förening.