Svensk Kirurgi nr 6-18

320 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 6 • 2018 E ndoskopisk kolmarkering i kolon rekommenderas för att underlätta senare identifiering av polyp, tumör eller tagställe vid reskopi eller operation. Vanliga problem En standardiserad kolmarkeringstek- nik minskar risken för lokaliserings- fel. En misslyckad kolmarkering kan orsaka problem senare för operatör och endoskopist. Det första prob­ lemet är när kolet helt eller delvis hamnar i bukhålan, det kan då bli svårt för operatören att få en exakt lokalisering av tumören. Det kan även orsaka peritonit. Det andra problemet är att kolet inte sitter kvar submukosalt och då ger uppenbara lokaliseringsproblem. Det tredje är att markeringen helt enkelt sitter på fel ställe i förhållande till tumören. Det är viktigt att alltid markera två– tre cm nedanför, eller analt om tumö- ren, för att med säkerhet kunna loka- lisera eller göra en radikal excision av förändringen. Rätt teknik Med en standardiserad teknik och användande av rätt kollösning kan dessa problem och risken för felak- tiga kolonresektioner minskas. Med hjälp av kvaddelteknik med koksalt identifieras de submukosala skikten och kolinjektion kan lättare läggas på korrekt ställe. Kolmarkeringen ska läggas submukosalt två–tre cm analt om förändringen i tre kvadranter (se Figur 1). Det är identifieringen av det submukosala planet och anlägg- ningen av kvaddlarna som kräver en viss teknisk färdighet och är avgö- rande för en lyckad kolmarkering, träna därför på det. Gör så här Lägg först en kvaddel med 2 ml NaCl submukosalt för att identifiera det submukosala planet. Det före- bygger att kolet hamnar i bukhålan Endoskopisk kolmarkering – indikationer och teknik Helgi Birgisson och Helene Siilin, båda från Kirurgkliniken, Akademiska sjukhuset, Upp- sala, samt Tomasz Radomski och Morteza Shafazand, båda från Medicinkliniken, Östra sjukhuset, Göteborg, skriver i denna artikel om kolmarkering endoskopiskt. Förhopp- ningen är att kunna uppmuntra endoskopister till att använda kolmarkering – och att göra det på ett standardiserat sätt. Kolmarkering rekommenderas för: 1. Alla lesioner där det finns malignitetsmisstanke. 2. Fall där det ej går att slynga polypen radikalt och reskopi eller tarmresektion planeras. 3. Polyper större än 2 cm (risk för malignitet >10 %). 4. Polyper tagna med piecemeal -teknik . 5. Alla ovan nämnda lesioner som inte är helt säkert lokaliserade i cekum eller nedre rektum. Endoskopi HELGI BIRGISSON Uppsala helgi.birgisson@surgsci.uu.se MORTEZA SHAFAZAND Göteborg morteza.shafazand@vgregion.se