Svensk Kirurgi 2-20

71 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 2 • 2020 EPA-traktorer och katolsk privatskola Lite om mig själv. Jag kommer från Kil, Värmland, ett litet samhälle vid den södra spetsen av sjön Fryken där jag växte upp i en stor familj med sex syskon. Kil på den tiden var mest känt för sitt slakteri, sin järnvägsstation och sin påtagliga täthet av EPA-traktorer. Bland dessa fordon framlevde jag där en tillvaro som synthare, vilket inte alltid var så lätt, men jag trivdes trots det väldigt bra. När det väl var dags för gymnasiestudier fick jag ta tåget in till stora staden Karlstad och cirklarna i livet började successivt vidgas. Karlstad blev ett lyft och jag lärde känna en massa nya människor. Jag hade otroligt kul på gymnasiet och många av vännerna från den tiden är mina närmaste vänner idag. Mellan 2:an och 3:an var jag utbytesstudent ett år i Lakes Entrance, en liten badort utanför Melbourne, Australien, där jag gick i en katolsk privatskola. Det var minst sagt annorlunda från svenskt kommunalt gymna- sium, men väldigt lärorikt. När jag kom hem därifrån hade familjen flyttat till Umeå och jag skaffade en egen lägenhet i Karlstad. Jag lästa sista året på Naturvetenskap- lig linje boende i något slags tonårs-kollektiv på 14m2 och hur jag lyckades få ordning på mina betyg under den där tiden kan jag än idag inte riktigt förstå. Jägarsoldat i norr Eftersom jag liksom många andra drogs med i någon slags prestationshets under mönstringen inför lumpen, hamnade jag som jägarsoldat i Kiruna. Något jag ångrade bittert så fort jag satt min fot där. Men om inte annat medförde det att jag lärde känna en tidigare vetenskaplig sekreterare i den här föreningen. Så jag antar att det inte var helt bortkastat. Efter lumpen flyttade jag till Umeå och började på läkarlinjen tillsammans med en av mina kompisar från Karlstad. Åren i Norrland var kul med mycket skidåk- ning, innebandy, spex, körsång och en och annan fest. Jag gick där några terminer innan jag tog studieuppehåll och blev doktorand på Fysiologen. Jag hade alltid varit intresserad av forskning och kände att jag absolut ville ta chansen att prova på forskarlivet på riktigt. Forskning i Frankrike Faktum är att forskningen passade mig perfekt och länge var jag inte ens säker på att jag skulle läsa färdigt läkarlin- jen. Jag disputerade 1995, och gjorde postdoc i Marseille, Frankrike 1997–98 på ett prekliniskt forskningslab där jag lärde mig mikroneurografi. En teknik där man spelar in den elektriska aktiviteten i enstaka neuron på vakna försökspersoner. Året i Marseille var fantastiskt! En av de där perioderna i livet som kommit att definiera vem man blivit som människa. Faktum är att det var nära att vi stannade kvar i Provence, men efter oändliga diskussioner och tröstlöst ältande bestämde vi oss till slut för att åka hem när postdoc-året var slut. Än idag när jag cyklar in till sjukhuset 03.30 i iskallt novemberregn för att operera en app undrar jag om det verkligen var rätt beslut. Väl hemma i Sverige tog jag ut min docentur år 2000 och bestämde mig för att flytta till Stockholm (där min fru jobbade) och läsa färdigt läkarlinjen. Jag kände någonstans att forskningen innebar alltmer administra- tion och att vara senior forskare inte var lika kul som att vara doktorand. Sedan visade det sig dessutom att det var riktigt roligt att sätta sig i skolbänken igen som 30-åring. Läkarexamen i Stockholm År 2001 föddes våra två första barn (ja, just det – tvil- lingar) och jag tog examen på KI 2003. Efter två kortare sessioner som Visiting Professor i Marseille flyttade vi tillbaka till Karlstad där vårt tredje barn föddes. AT- tjänstgöringen i Karlstad var utmärkt och vi njöt av livet i den mellanstora staden som vi tyckte kändes perfekt för en småbarnsfamilj. Nära till allt! De första fem åren kom vi alltid 30 min tidigt till alla aktiviteter och tyckte det var oerhört skönt att kunna cykla och gå till dagis, skola och jobb. Vi beslöt oss för att stanna kvar i Värmland och jag började på Kirurgkliniken 2005. Här har jag trivts utmärkt under alla år. En härlig klinik med många bra medarbetare. Lagom stort för att bedriva avancerad kirurgi och lagom litet för att man ska knyta bra relatio- ner med kollegor och medarbetare från alla kliniker. Verksamhetschef i Karlstad Jag kände tidigt jag att jag hade intresse för ledarskaps-, och organisationsfrågor och började som biträdande verksamhetschef till Thomas Hallgren 2010 för att sedan bli ordinarie chef tillsammans med Tony Schönberg 2013. Förutom ett uppehåll på ett år har vi varit chefer där sedan dess. Det delade ledarskapet (som vi skrivit om i Svensk Kirurgi tidigare) möjliggör ett fortsatt kliniskt arbete på 50 procent, vilket känns som en förutsättning för att chefsjobbet skall vara kul! Mitt kliniska arbete gör jag på Övre GI-sektionen och jag håller dessutom på med hel del med forskning. Utomhusaktiviteter, musik och litteratur Värmland och Karlstad har varit perfekt för mig och min familj. Jag älskar de flesta typer av utomhusaktiviteter och då i synnerhet skidåkning, vandring och båtliv. Ett av mina största intressen är musik. Båda att lyssna på men också att spela. Ända sedan jag var 15 år har jag spelat i olika band men eftersom jag motvilligt insett att jag san- nolikt aldrig kommer att bli den rockstjärna jag en gång drömde om att bli, har jag nu slutat tillbringa helgerna i replokaler och istället byggt en liten inspelningsstudio hemma. Mycket bekvämare. Jag läser mycket böcker. Främst skönlitteratur men även en del annat. Paul Auster och Ian McEwan hör till favoritförfattarna. Sedan drygt tio år är jag med i en bok- klubb bestående av sju medelålders män. Ett perfekt sätt att ladda batterierna i vardagen! En passion genom livet har varit resor. Jag och min fru har rest till många av jordens hörn både före och efter vi fick barn. Något jag hoppas vi kan fortsätta med i vårt framtida liv med utflugna barn om nu bara resebranschen anpassar sig till klimatkrisen! Jag är stolt och hedrad över att ha fått uppdraget som vetenskaplig sekreterare i Svensk Kirurgisk Förening och jag ska göra mitt yttersta för att bibehålla ert intresse för Kirurgveckan framöver och för att tillsammans med övriga styrelsen jobba för kirurgin i Sverige!  Föreningsnytt