Svensk Kirurgi nr 5-20

253 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 5 • 2020 Utbildning inte bara för att handleda, så att fakta lärs in på en nivå som vi i Sverige inte längre kanske är vana vid till en kurs, utan också för lära kursdeltagaren hur faktan ska omsättas till förståelse vid praktiska traumaproblem. Med all utrustning, så gott som, packad i en skåpbil och med ytterli- gare en personbil körde vi i instruk- törsgruppen sedan under två veckor genom landet. Med hjälp av lokala koordinatorer kunde vi genomföra hybridkurser i Umeå 1–2/9, Stock- holm 3–4/9, Göteborg 8–9/9 och Lund 10–11/9. Lite extra utma- nande blev det för instruktörerna att vid 18-tiden packa utrustning efter avslutad kurs i Umeå, köra ned till Stockholm, sova tre timmar för att sedan 06.45 vara på plats vid Eugeniahemmet för att packa upp all utrustning igen. Kommentaren dock från instruktörerna var att det mest var som ett ”ordinärt gammalt bak- joursdygn”. Imponerande tycker jag i alla fall. Totalt 119 kursdeltagare genom- förde denna variant av ATLS-kurs. Vi erbjöd alla som inte fick sin ATLS- kurs under våren, plats på antingen dessa kurser eller på ordinarie ATLS- kurser under hösten. Förhoppningen är att vi efter hösten och delar av våren ska ha kommit fatt igen. Vi har, efter genomgång av kursdeltagare på de senaste årets kurser, sett att vi ligger bra till inom ATLS. Vi tror att vi med befintliga lokala instruktörer håller jämna steg med behovet av ATLS-kurs. Deltagarna är ST-läkare i tidig fas samt AT-läkare. Majorite- ten av ST-läkarna är från specialiteter där ATLS (eller motsvarande kurs) är obligatorisk för att få ut specialist- kompetens. På många sjukhus är det också så att AT-läkarna är själva på natten på kirurgakuten och kravet för att få vara det är att man genomfört ATLS-kurs. Behov av fler instruktörer Det är givetvis av allra största vikt att vi kan försöka fortsätta hålla jämna steg i utbudet av kursplatser. ATLS är som bekant en mycket praktisk kurs och också instruktörstät kurs för att nå högsta nivå på lärande (en instruktör/två studenter). Vi är därför i behov av att instruktörer kan närvara vid kurserna. Nya instruk- törer utbildas kontinuerligt. Tyvärr fick vi ställa in vårens instruktörs- utbildningar precis som alla andra kurser och har nu en kö på instruk- törer som behöver komma ut och genomföra sitt avslutande bilärar- uppdrag på befintliga ATLS-kurser. Detta tillsammans med en ovisshet in i det sista med hur hösten skulle bli och att vi prioriterat ordinarie ATLS-kurser gör att vi även i höst ställt in instruktörsutbildningarna. Nu planerar vi för att åter vara igång i vår igen. Dessutom har vi nationellt färdigställt det efterfrågade repetitionsutbild- ningsmaterialet och förhoppningen är även att vi under 2021 ska kunna erbjuda fler och fler repetitionskur- ser. Dessa innefattar en kursdag och kommer ge en recertifiering även i USA:s register, så att man kan visa att man internationellt har ett giltigt ATLS-intyg. Internationellt ska man göra om kursen vart fjärde år för att intyget ska vara giltigt. I Skandina- vien har vi dispens att få ge repeti- tionskurser på en dag för att recer- tifieras. Nationellt har vi inte haft något problem med detta, men inter- nationellt är kursen inte giltig om den gicks för mer än fyra år sedan. Med repetitionskurser kommer man dock få motsvarande internationella recertifiering. Fler och fler efterfrågar uppdatering vilket är bra och delvis kan det väl vara traumarevisionen som bidragit till det. Sammanfattningsvis är vi på det nationella kansliet mycket förhopp- ningsfulla. Vi har också med de nyli- gen genomförda hybridkurserna och utfallet av dessa en utväg om vi skulle drabbas hårdare igen av covid-19. Riktigt lika bra pedagogiskt kanske kurserna inte är, men vi jobbar på att utveckla detta koncept också. Vi har dem som en plan B. Detta gör också att vi kan få ekonomin att gå ihop så inte verksamheten av den anled- ningen faller ihop.  RÄTTELSE I en kommentar till Claes Hjalmarssons inlägg i förra numret av Svensk Kirurgi skrev vi att inga medlemmar hörde av sig under 2018 efter att styrelsen publicerat avsikten att upphöra med medlemmarnas prenumeration på pappersutgåvan av BJS. Den uppgiften var felaktig. Vi har nu blivit informerade att en medlem i Uppsala hörde av sig via mail 2018 till vår förre ord- förande Claes Jönsson. Vi ber om ursäkt för den felaktiga uppgiften. Det kan finnas ytterligare medlemmar som tidigare hört av sig till enskilda styrelsemedlemmar i frågan utan att nuvarande styrelse eller kansli haft kännedom om detta. Dessutom har styrelsen nu efter Claes Hjalmarssons inlägg emottagit ytterligare synpunkter från ett mindre antal medlemmar som vill att vi återgår till medlemsprenumeration av BJS pappersutgåva. Om ett större antal medlemmar hör av sig och stöder den åsikten kommer styrelsen att pröva frågan på nytt. För styrelsen, Per-Anders Larsson, skattmästare