Svensk Kirurgi nr 5-20

262 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 5 • 2020 Föreningsnytt SFÖAK ”När kirurgin försvinner så försvinner även kompetens för palliativ kirurgi, komplikations- hantering och akutkirurgi. Det leder till mindre jämlik vård utanför storstadsregionerna”. ”Viktigt att inte splittra upp kirurgin i ännu mindre små flagor med olika centra. Vi behöver hålla kvar bred ÖAK-kompetens på våra länssjuk- hus för helheten, för bakjouren”. På länsdelssjukhusen är bredden i verksamheten ännu större. Obesitas och bråckkirurgi är fortsatt en stor del av deras verksamhet (60–70%). Trettio procent av enheterna bedriver även kolonkirurgi medan något färre gör bröstkirurgi. Den största utmaningen för ÖAK-sektioner runt om i landet varierar, men några trender kan man utläsa. De flesta univer- sitetssjukhusen anger brist på vårdplatser, ope- rationssalar och personal som den främsta utmaningen. Länssjukhus och länsdelssjukhus har stora utma- ningar i att utbilda breda bakjours- kompetenta kollegor. Det uttrycks också farhågor att inte kunna bibe- hålla den kompetens som krävs för jouruppdrag inom ÖAK. ÖAK-kirurgers syn på verksam- heten Till våra medlemmar har vi ställt frågan om de anser att den regio- nala nivåstruktureringen av ett flertal maligna ÖAK-diagnoser är till gagn för patienterna. Enbart 72 procent av de svarande tycker att så är fallet. När vi frågat om nivåstruktureringen har varit till nackdel för den egna verksamheten, svarar bara 53 procent anger att det inte varit till nackdel för den egna verksamheten. Där syns en tydlig skillnad mellan universi- tetssjukhusen, som är betydligt mer positiva till den förändring nivåstruk- tureringen haft på den egna verksam- heten än länssjukhusen, där de flesta anger att det varit till nackdel. Komme n t a r e r som kommer upp är långa handläggnings- tider, svårigheter att upptäcka och hantera komp- likationer på patienter som är opererade på annat sjukhus och svårigheter att till- godose en basal ÖAK utbildning på den egna enheten. Flera har kommenterat att ÖAK- kirurgin på mindre enheter sam- manfaller med akutkirurgin. Som jag ser det är akutki- rurgin en helt egen specia- litet som just är bäst på den akuta kirur- gin. Det finns dock ett stort behov av annan kom- petens vid mer avancerade frågeställ- ningar, både i det akuta skedet, men också längre fram i förloppet. Vi kon- kurrerar inte med akutkirurgin utan vi kompletterar varandra och har kunskaper inom olika områden. Vår kunskap och kirurgiska kompetens kommer alltid behövas oavsett stor- lek på sjukhus. De allra flesta av våra enheter bedriver avancerad endosko- pisk verksamhet som också har en roll inom akutkirurgin. Vi är där för att gemensamt lösa ett problem. Många av oss skulle i nuläget inte rekommendera en yngre kollega att bli ÖAK-kirurg. Det gör mig oroad att många av oss känner så inför framtidens ÖAK. Jag tror tvärtemot att vår kunskap självklart har sin plats även i framtiden. Det vore trist att avråda en yngre kollega från den allra roligaste specialiteten. Vi hade verkligen sett fram emot ett Framtidssymposium på Kirurg- veckan. Utifrån resultaten på enkät- undersökningen hade vi kunnat ha en spännande debatt, där både det lilla och det stora sjukhusets synpunk- ter hade fått komma fram. Nu får debat- ten fortsätta i andra fora och på framtidens möten. Det är i öppen dialog som de mest n y s k a p a nd e och bästa idéerna kommer fram. Den bredd som ÖAK-kirurger besitter, borde inte ses som en tillvaro utan tydlig tillhörighet, utan istället som ett uttryck för stor kunskap med både bredd och spetskompetens.  Vi hälsar följande nya medlemmar varmt välkomna: Antonia Fagerberg, Manar Ismaeel, Christina Larsson, Felicia Rydeberg Kjaernet, Saman Sajjadi, Emina Spirtovic och David Thalén Nya medlemmar i Svensk Kirurgisk Förening