Svensk Kirurgi nr 5-20

223 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 5 • 2020 Ledaren Några  utmaningar  i spåren  av  covid-19 CATHARINA IHRE LUNDGREN Ordförande catharina.ihre-lundgren@svenskkirurgi.se V i talar om ” vårdskuld ”, men vad är det egentli- gen? Är det alla de fall vi ännu inte har diagnosti- serat? Eller är det vad det kommer att kosta för att vi har lagt ned så mycket tid och resurser på en diag- nos vi inte ens visste fanns för ett år sedan? Ur en kirurgs perspektiv är det viktigt att vi för­ söker få våra patienter att söka vård igen. Det är väldigt dubbla budskap när man från FHM sida uppmanar de över 70 år att inte umgås med andra, men å andra sidan ber alla att söka vård i tid. Patienten ska då åka med kommunala färdmedel till sjukhus för att utredas eller delta i ett screeningprogram, när patienten kanske upp- lever att det kanske inte är livsviktigt – i alla fall just nu! Vi märker också av att screeningen har varit ned- lagd under våren, man har inte hunnit komma igång vilket resulterar i att vi för vissa diagnoser inte fyller våra operationsutrymmen. Man undrar ju då givetvis när alla dessa patienter kommer tillbaka. Vår oro är att vi kommer att se mer aggressiva cancerfall framöver eftersom patienterna har väntat för länge. Hur det påverkar överlevnaden vet vi först om några år. Utöver detta har vi alla våra benigna diagnoser som får stå tillbaka för både covid-19 och cancer, de är inte livshotande men innebär ofta ett enormt lidande och kanske mycket psykisk ohälsa samt ökat antal sjukskriv- ningar då man inte kommer tillbaka till jobbet. Hur ska dessa tas omhand? Vad händer med operationsköerna om covid-19 skulle öka igen och vi måste dra ned på verksamheten ännu en gång? Ett dilemma att var dag förhålla sig till är att vi i vården träffar många patienter och annan personal samt transporterar oss till arbetet, det vill säga vi utsätter oss för mer smittotillfällen än många andra som arbetar hemifrån. Därutöver ska vi träffa patienter som ofta är riskgrupper antingen på grund av ålder, andra sjukdomar eller för att de har immunosupprimerande behandlingar. Vi måste fundera på hur vi framöver ska hantera detta, sannolikt kommer covid-19 finnas kvar i vår vardag länge till och vi bör därför lära oss att förhålla oss till hur vi ska agera. Den positiva lärdom som kommit fram under denna tid är att vi hittar nya sätt att kommunicera , vi har till exempel ökat antalet video- möten, istället för fysiska besök, vilket i de flesta fall fungerar oerhört bra. Vi försöker samordna utredningar och besök i större utsträckning för att minska antalet gånger patienten måste ta sig till sjukhus. Vissa sjukhus testar alla patienter inför elektiva ingrepp, vilket skapar en trygghet för både patient och personal. Hur länge ska vi göra det? Av de fall vi testat har incidensen av smittade varit väldigt låg. Frågorna tar aldrig slut, men oavsett hur snabbt vi lär oss om viruset, måste vi se till att patienterna åter söker och får möjlighet att bli opererade när indikationen överväger risken att bli smittad. Och för oss som personal , ja, vi önskar också blicka framåt. Det är viktigt att vi hittar sätt att mötas igen , inte bara digitalt utan även fysiskt. Det går aldrig att ersätta det fysiska mötet med allt vad det innebär. Vi i styrelsen kommer därför göra allt vi kan för att se till att det blir en Kirurgveckan nästa år då vi åter kan utbyta erfarenheter och umgås. Är det något vi lärt oss under det här halvåret, är det att vi kan anamma nya beteenden som skapar trygghet och gör det svårare för viruset att spridas. Låt oss jobba vidare på den planen. Låt oss snart ses igen, inte som vanligt, utan på nytt.