Svensk Kirurgi nr 6-20

331 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 6 • 2020 Krönika Allvarliga undertoner Jag har av och till noterat visst förakt till forskning här hemma i Sverige. Det dyker upp vid de mest förvå- nande tillfällen och lägger sig som en matta av mögel över all framåtanda. Jag tänkte ta tillfället i akt att belysa det genom några egna erfarenheter. En stor förebild inom global hälsa är Hans Rosling. Ett favoritcitat av honom är ”Jag har rätt och du har fel.” Med dessa ord läxade han upp en dansk journalist som han ansåg inte visste hur världen såg ut. Kolla gärna på klippet på Youtube! Jag är gatusmart nog att inte yttra orden, men jag tänker på dem ofta och de skänker mig glädje när det behövs som mest. Ett hederligt gam- malt talesätt är: ”tala är silver, tiga är guld”. Ni som eventuellt känner igen er nedan – håll tyst nästa gång. •   AT-läkare med placering på kirurgen . Forskningshandledaren vill träffas för att diskutera något om studien som sedermera publicerades i New England Journal of Medicine . Jag hade ingen viktig uppgift just då och tänkte gå på mitt möte. En senior kollega klargör dock att ”du är här för att jobba, inte för att forska”. (Tänker: Jag har rätt och du har fel.) •   Leg. läkare . Söker vikariat i all- mänkirurgi på ett universitetssjuk- hus. Klinikchefen: ”Vi tycker inte så mycket om att anställa disputerade läkare här. De är inte så formbara. Dessvärre har ST-studierektorn inte förstått det än.” (Tänker: Jag har rätt och du har fel. Tänker också: hur rekryterades du till denna position?) Någon månad senare fick jag mitt första egna stora VR-anslag och det beredde mig viss skadeglädje att informera prefekten på institutio- nen om dumheterna samtidigt som jag tackade nej till VR- anslaget till fördel för ett annat anslag på ett uni- versitet några mil söderut. Det var tråkigare att höra att jag inte var det enda exemplet. blad. Det kan jag göra eftersom det har gått ganska bra för mig trots de händelser jag beskriver ovan. Det är antagligen fel strategi. Då får ju idio- tin fortgå! Jag bekymrar mig för att jag inte är det enda exemplet och att andra kanske stoppas på vägen eller helt avskräcks från att bidra till den vetenskapliga utvecklingen inom kirurgi i Sverige. Vilka framsteg är det som inte sker som en konsekvens av att unga forskare motarbetas? På vilket sätt drabbar det våra patienter? Hur ska vi kunna mäta oss i inter- nationell konkurrens när stoppklos- sar placerats ut så tidigt i karriären? Vi måste komma tillrätta med dessa fasoner i Sverige. Det är min agenda 2030.  •   Leg. läkare . Söker ST i allmänki- rurgi på ett annat universitetssjukhus. Blir provocerad och klargör att jag aldrig kommer sluta forska och möts av kompakt tystnad. ”Men du får väl ändå saker gjorda ibland?” (Tänker: Jag har rätt och ni har fel.) •  Vid ett tillfälle fick jag ganska stora bekymmer när min FoU-enhet hade sett till att ändra på min anställnings- form medan jag var i Uganda för att forska. Det i sin tur skulle göra att jag inte längre var behörig att söka och tilldelas forskningsmedel. Min rädd- ning var min stora mage. Ingen vågar bråka med en gravid kvinna, inte ens om pengar. (Tänker: Prisad vare herren för svensk politik.) Jag gör som kungen. Jag drar ett streck över otrevligheter och vänder Stoppklossar är till för att rundas.