204 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 4 • 2022 var huvudskälet till att viktnedgångsresultaten efter VBG hade en mycket mindre spridning kring medelvärdet än de för gastric banding. Gastric banding Gastric banding är teoretiskt en enklare gastroplastik, då man endast ”knyter ett snöre” (i form av ett kärlgraft) runt magsäcken. Den fick internationellt stor popularitet, inte minst eftersom man tidigt kunde utföra operationen med laparoskopisk teknik. De första versionerna av gastric banding skedde med storleksmässigt fixerade band. Olav Bö i Norge var sannolikt den första att 1980 genomföra denna operation, men Helge Solhaug i Torsby var också tidigt ute. Gastric banding blev ännu mer populärt då man utvecklade banden så att de storleksmässigt kunde varieras och justeras. Genom en subkutan venport kunde man fylla på eller dra ur vätska från en ballong inne i bandet och på så sätt förändra storleken på den övre fickans utflöde. Det fanns två typer av variabla band, som oberoende av varandra utvecklats av L Kuzmack i New York och Dag Hallberg på Huddinge. Kuzmacks band var redan från början ett trångt band som man bara skulle fylla på för att minska stomat om operationen inte givit tillräcklig viktnedgång primärt. Det var en logisk lösning för Kuzmack som arbetade som privatpraktiserande kirurg och ville minimera antalet bandjusteringar. Jag arbetade från 1981 med Dag Hallberg som handledare med att bland annat undersöka stomastorlekens betydelse för viktnedgång efter gastroplastik respektive GBP. Dag Hallberg konstruerade ett band där stomastorleken kunde varieras inom ett stort diameterspann och tog nordiskt patent på sitt band. Formellt ägdes patentet av AstraTech, ett dotterbolag till Astra. Det visade sig dock att Kuzmack hade världspatent på sitt band. Astra var på 80-talet involverade i patentstrider för Losec och när man såg att det fanns risk för nya strider kring magsäcksband dumpade man patentet. Detta hade inga större effekter på bandanvändningen, som under en tid hade långt större spridning internationellt än i Sverige och kal� lades för the Swedish Adjustable Band. Svenska obesitaskirurger hade en mer reserverad hållning till gastroplastiker än kollegorna i USA och mellan-Europa. I Sverige levde GBP därför kvar som ett relevant alternativ. Under en period var VBG den vanligaste gastroplastikmetoden, men GBP var huvudalternativet för revisioner efter de allt vanligare fallerade gastroplastikerna. Laparoskopisk access Parallellt med introduktionen och utvecklingen av laparoskopisk gallkirurgi under slutet av 1980 och 1990talen infördes laparoskopisk gastric banding. Även VBG genomfördes laparoskopiskt i mindre skala. GBP ansågs av många som alltför avancerat för att genomföra laparoskopiskt. Weasly Clark och kollegan AlanWittgrove i San Diego, USA, hade utfört ett mindre antal laparoskopiska gastric bypass operationer. Sina fem första fall beskrev de i Obesity Surgery 1994. Jag träffade Wesley Clark vid en konferens 1993 i Australien och något senare fick jag möjlighet att göra ett personligt besök hos honom i San Diego. Som en följd av denna kontakt kunde vi med industristöd bjuda in Clark till Sverige där ett par kliniker med intresse för att själva starta laparoskopisk gastric bypass deltog. Det resulterade i att några sjukhus i landet införde laparoskopisk gastric bypass. Lars Granström med kollegor på Danderyds sjukhus anammade Clarks metod som innebar att man precis som vid den öppna metoden drog Roux-benet retrokoliskt – en utmanande manöver. DS höll fast vid metoden långt in på 2000-talet. I Örebro, med Lars-Göran Larsson i spetsen, började vi med operationer ad modum San Diego. Operationerna Obesitaskirurgi Vertical banded gastroplasty, VBG. Principen för gastric banding, (fixerat band).
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=