Svensk Kirurgi nr 3-17

115 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 3 • 2017 Ledaren Vem  ska  leda  en CLAES JÖNSSON Ordförande claes.jonsson@svenskkirurgi.se D et var titeln på en debatt som ordnades av del- föreningen för operationsledning inom Svensk förening för anestesi och intensivvård (SFAI) i mitten av maj och där jag deltog som representant för kirurgin. Delföreningen för operationsledning har funnits i tio år och ordnar årligen ett möte där aktuella frågor diskuteras. Intresset för deltagande är stort och man fick i år ha en reservlista till tvådagarsmötet då lokalerna var fullbokade. Det varierande och intressanta programmet innehöll frågor som patientsäkerhet, sterilitet, ledarskap med mera. Den del av programmet där jag deltog inled- des av Rainer Dörenberg, anestesiolog från Uppsala, som jämförde erfarenheter från arbete på operationsav- delningar i Tyskland och Sverige vilket var mycket tänk- värt. Trots den geografiska närheten förefaller det som att skillnaderna mellan länderna är mycket stora. Efter detta fick jag och SFAIs ordförande Martin Holmer ge vår syn på hur en operationsavdelning ska styras varefter frågan debatterades med panelen och publiken. Jag lyfte fram vikten av att de opererande specialiteterna, som har ansvaret för patienterna under hela vårdtiden, behöver ha stort inflytande över planering och prioritering på opera- tionsavdelningarna, och över hur arbetets styrs. Operation är kirurgernas viktigaste arbetsplats och arbetsmiljön där är helt avgörande för oss och därigenom för patientsäkerheten. Det är också viktigt att det patient- säkerhetsarbete som sker på operationsavdelningarna även tar hänsyn till att arbeta effektivt med byten etcetera så att vi kan utnyttja våra operationssalar på ett bra sätt. Brist på operationsresurser är ett stort problem på många, kanske de allra flesta, ställen i landet. Självklart fanns det lite olika syn på hur de pro- blem som finns inom operationssjukvården bäst ska hanteras men det fanns även en stor insikt hos alla om att ökat samarbete mellan berörda professioner och specialiteter är nödvändigt för att finna lösningar. En viktig aspekt som lyftes fram är ökad förståelse för och kunskap om varandras arbetsuppgifter. På en del ställen i landet går ST-läkare från vissa opererande specialiteter ett par månader på respektive operationsavdelning för att få mer insikt i arbetet och kanske är detta värt att utveckla ytterligare. Svenskt Kirurgiskt Råd, det vill säga samarbetsorganet för de opererande specialiteterna inom Svenska Läkaresällskapet samt SFAI, är sannolikt en bra gruppering för att diskutera frågorna om hur ope- rationsavdelningarna i landet ska organiseras och ledas i framtiden tillsammans med professionsföreningarna för operations- och narkossjuksköterskor. De långa vänte­ tiderna till operation för bland andra våra kirurgpatienter är inte acceptabla och vi behöver tillsammans driva på i olika sammanhang för att förbättra situationen både på kort och lång sikt. De här frågorna är mycket angelägna för kirurgin nu och i framtiden så hör gärna av er till mig eller någon annan i styrelsen med era synpunkter. Nu i slutet av maj har värmen redan kommit till västra Sverige och kanske får vi i år en fin sommar och även lite välförtjänt ledighet. De veckor på sommaren som man inte är ledig brukar ju tyvärr innebära hårt arbete och letande efter vårdplatser och operationssalar så det gäller att försöka passa på att koppla av när man har ledigt. När sommaren sedan börjar närma sig sitt slut så kan vi ju alla se fram emot Kirurgveckan vecka 34 i Jönköping. Den lokala organisationskommittén, programkommittén, delföreningarna och styrelsen med vår vetenskaplige sekreterare Lars Enochsson i spetsen har alla gjort sitt yttersta för att få ihop den bästa tänkbara Kirurgveckan. Både de vetenskapliga och sociala programmen ser mycket spännande ut tycker jag. Ni är alla mycket välkomna till Jönköping, jag hoppas att vi ses där! operationsavdelning?