246 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 5 • 2023 Avhandlingsreferat Studie IV I denna randomiserade, dubbelblindade, multicenterstudie lottades sammanlagt 192 patienter med bukväggsbråck till att antingen få sitt bråck opererat med klassisk laparoskopisk teknik med överbryggande nätförstärkning, alternativt att först få sitt bråck hopsytt innan man adderar med nätförstärkning (IPOM+). Hypotesen var att sutur av bråckdefekten innan anbringande av nätförstärkning skulle nedbringa komplikationsfrekvensen från 30 procent till 13 procent, tolv månader efter operation. Deltagande kliniker i studien var Skellefteå, Mora, Enköping och Ersta. Samt i studiens uppstart även Lycksele och Kungälv. Inklusionskriterier var bråck i medellinjen med transversalmått två till åtta centimeter. Defekten stängdes med icke resorberbar självlåsande sutur (V-loc®) och nätet som användes i studien är Symbotex® och förankrades med Securestrap®. Klinisk kontroll är utförd vid tre och tolv månader och patienterna kommer följas i sammanlagt fem år. En datortomografi utfördes vid tolv månader. Ett validerat smärtformulär VHPQ fylldes i preoperativt samt vid tre och tolv månader. Att stänga defekten påverkar inte patienternas smärtupplevelse vid tre månader efter operationen, inte heller upplevelse av funktion eller estetik skilde mellan grupperna. Operationstiden ökar med cirka åtta minuter vid stängning av defekten. Ingen signifikant skillnad påvisades tolv månader efter operationen vid klinisk och radiologisk uppföljning med datortomografi avseende primära utfallsmåttet, som är komplikationer i bråckområdet. Till komplikationer i bråckområdet räknas serom, buktande bukvägg, infektion och återfall i nytt bråck. Om man däremot analyserar enbart recidiv och pseudobråck som en entitet, ses signifikant minskad risk för uppkomst av bråckrecidiv eller buktande bukvägg, så kallat pseudobråck, vid tolv månaders uppföljning, om bråckdefekten försluts innan nätapplicering. Risk för reoperation under vårdtillfället. Död på grund av kirurgisk komplikation. Vid samtliga operationer togs även biopsier från hud, bindväv och muskel samt serum och plasma med syftet att analysera identifiera riskfaktorer för återfall i nytt bråck. Detta kommer publiceras i annat separat arbete. Sammanfattning/slutsatser • Bråckportens storlek är den viktigaste riskfaktorn avseende komplikationer vid operation av bukväggsbråck. • Kvinnor är mer missnöjda med utfallet efter bråckoperation samt signalerar fler komplikationer än män. • Risken att dö till följd av komplikation efter kirurgi för bukväggsbråck är dramatiskt ökad för den åldrade patienten. • Att genom suturering stänga bråckdefekten vid små till medelstora bukväggsbråck innan nätapplicering, i samband med laparoskopisk operation av bukväggsbråck, minskar inte bråckrelaterade komplikationer såsom serom, men minskar risken för recidiv inom tolv månader. Referenser 1. Lindmark M, Strigard K, Lowenmark T, Dahlstrand U, Gunnarsson U. Risk Factors for Surgical Complications in Ventral Hernia Repair. World journal of surgery. 2018;42(11):3528-36. 2. Lindmark M, Strigard K, Nordin P, Gunnarsson U. Patient Reported Injuries After Ventral Hernia Repair. Scandinavian journal of surgery : SJS : official organ for the Finnish Surgical Society and the Scandinavian Surgical Society. 2019;108(1):30-5. 3. Lindmark M, Löwenmark T, Strigård K, Gunnarsson U. Major complications and mortality after ventral hernia repair: an eleven-year Swedish nationwide cohort study. BMC surgery. 2022;22(1):426.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=