239 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 5 • 2023 Plastikkirurgi lanstora och täcker mindre än 20 procent av den totala kroppsytan5, och därför borde kunna behandlas när brännskadevård finns tillgänglig. Icke desto mindre är icke-dödliga skador fortfarande den vanligaste orsaken till sjuklighet i låg- och medelinkomstländer15. Ärrkontrakturer utvecklas oftast efter akuta fullhudbrännskador över leder som inte har behandlats i tid med kvalificerad kirurgisk vård, tidig excision och hudtransplantation, följt av sjukgymnastik. Utan adekvat behandling drar den brända huden ihop sig och hårdnar, vilket resulterar i begränsning av rörelsen runt det skadade området. Kontrakturer orsakar missprydande ärr som kan vara mycket smärtsamma och begränsar ledens rörelseomfång, vilket gör dagliga aktiviteter utmanande16. Faktorer som har blivit kopplade till utvecklingen av kontrakturer är stor utbredning, fullhudbrännskador, anatomisk placering vid stora leder, förekomst av sårkomplikationer och lång läkningstid. Även socio-demografiska faktorer verkar spelar en roll, såsom kvinnligt kön, ung ålder, låg inkomst, begränsad tillgång till vård, låg utbildning och arbetslöshet17,18. Ärrkontrakturer är den vanligaste orsaken till funktionshinder i låg- och medelinkomstländer men är sällsynta i länder där det finns tillgång till specialiserad brännskadevård. I Sverige är behandling av brännskador tillgänglig och patentkostnaderna är subventionerade, djupa skador exciteras och transplanteras tidigt och rehabiliteringsterapi påbörjas under inläggning på sjukhuset och fortgår efter utskrivning, så länge det behövs. Kontrakturbehandling Det finns inget enskilt recept på hur man behandlar kontrakturer, men kirurgi är nödvändig när enbart sjukgymnastik inte kan förbättra rörligheten. Kontrakturkirurgi syftar till att ta bort ärrsträngar som begränsar rörligheten (scar-release), vilket vanligtvis leder till en större defekt som måste ersättas med frisk vävnad för att undvika kontraktur-recidiv19. Beroende på defektens storlek, lokalisation på kroppen och om det finns möjlighet att utnyttja frisk vävnad runt defekten, kan rekonstruktionsstrategier efter ärr-release inkludera: • Hudtransplantat med konstgjord dermis som stakeholder. • Fullhudtransplantat, ju mer dermis i transplantatet, desto mindre risk för kontraktur, eftersom transplantatet krymper i mindre utsträckning. • Lokala lambåer, till exempel Z-plastik eller advancemet flap med eller utan vävnadsexpander, när det finns tillräckligt med frisk vävnad runt såret. • Pedikel-lambåer, till exempel pannlambå eller latissimus dorsi lambå, när närliggande frisk hud inte räcker för att täcka defekten. • Fria perforatorlambåer. Ärrkontrakturer efter brännskador drabbar människor i låginkomstländer hårdare, där tillgången till specialiserad vård är begränsad. Forskningen är otillräcklig för att förstå den verkliga omfattningen av problemet. En tydlig minskning av funktionshindren efter brännskador har dock setts över hela världen under de senaste 30 åren även om denna positiva trend är oförklarligt större hos män än hos kvinnor3. Fler studier är nödvändiga för att klargöra orsakerna till denna skillnad. Slutligen är det värt att betona att det är barn med brännskador som betalar mest för bristen på vård, eftersom ”a disabled child becomes a disabled adult” (T. Potokar). Referenser 1. Committee IPG, Steering S, Advisory S. ISBI Practice Guidelines for Burn Care. Burns. 2016;42(5):953-1021. 2. Causbie JM, Sattler LA, Basel AP, Britton GW, Cancio LC. State of the art: an update on adult burn resuscitation. European Burn Journal. 2021;2(3):152-167. 3. Yakupu A, Zhang J, Dong W, Song F, Dong J, Lu S. The epidemiological characteristic and trends of burns globally. BMC Public Health. 2022;22(1):1596. 4. Chen Z, Zhang M, Xie S, et al. Global burden of thermal burns, 1990–2017: unbalanced distributions and temporal trends assessed from the Global Burden of Disease Study 2017. Burns. 2022;48(4):915-925. 5. James SL, Lucchesi LR, Bisignano C, et al. Epidemiology of injuries from fire, heat and hot substances: global, regional and national morbidity and mortality estimates from the Global Burden of Disease 2017 study. Inj Prev. 2020;26(Suppl 2):i36-i45. 6. Butler DP. The 21st century burn care team. Burns. 2013;39(3):375-379. 7. Semer NB, Sullivan SR, Meara JG. Plastic surgery and global health: how plastic surgery impacts the global burden of surgical disease. J Plast Reconstr Aesthet Surg. 2010;63(8):1244-1248. 8. Debas HT, Donkor P, Gawande A, Jamison DT, Kruk ME, Mock CN. Disease control priorities, (Volume 1): essential surgery. World Bank Publications; 2015. 9. Holm S, Tell K, Karlsson M, et al. Sociodemographic Patterns of Pediatric Patients in Specialized Burn Care in Sweden. Plastic and Reconstructive Surgery Global Open. 2022;10(4). 10. Peck MD. Epidemiology of burns throughout the world. Part I: Distribution and risk factors. Burns. 2011;37(7):10871100. 11. Peck MD. Epidemiology of burns throughout the World. Part II: intentional burns in adults. Burns. 2012;38(5):630-637. 12. Padalko A, Cristall N, Gawaziuk JP, Logsetty S. Social complexity and risk for pediatric burn injury: a systematic review. Journal of Burn Care & Research. 2019;40(4):478-499. 13. Svee A, Jonsson A, Sjöberg F, Huss F. Burns in Sweden: temporal trends from 1987 to 2010. Ann Burns Fire Disasters. 2016;29(2):85. 14. Elmasry M, Steinvall I, Abdelrahman I, Olofsson P, Sjoberg F. Changes in patterns of treatment of burned children at the Linkoping Burn Centre, Sweden, 2009– 2014. Burns. 2017;43(5):1111-1119. 15. Organization WH. Burns. 2018; https:// www.who.int/news-room/fact-sheets/ detail/burns. . Accessed October, 2020. 16. van Baar ME. Epidemiology of scars and their consequences: burn scars. Textbook on Scar Management: State of the Art Management and Emerging Technologies. 2020:37-43. 17. Lensing J, Wibbenmeyer L, Liao J, et al. Demographic and burn injury-specific variables associated with limited joint mobility at discharge in a multicenter study. Journal of burn care & research. 2020;41(2):363-370. 18. Oosterwijk AM, Mouton LJ, Schouten H, Disseldorp LM, van der Schans CP, Nieuwenhuis MK. Prevalence of scar contractures after burn: A systematic review. Burns. 2017;43(1):41-49. 19. Hayashida K, Akita S. Surgical treatment algorithms for post-burn contractures. Burns & Trauma. 2017;5.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=