293 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 6 • 2023 listisk att man kallade professorer vid förnamn i skriven text. Jakten på intressant innehåll Det uttalades redan från början att den nya Svensk Kirurgi inte skulle vara en vetenskaplig tidskrift, men den skulle spegla kirurgins utveckling. Dessa delar har väl genomförts tämligen väl även om man nu 25 år senare kan våga hävda att tidningen lätt blir lite tråkig genom för långa referat av möten och för lite debatt där man vågar stå för en avvikande åsikt än den genomsnittskirurgen har. I vissa fall har texterna kunnat misstas för protokoll från kommunfullmäktige, snarare än något man längtat efter att tillämpa kirurgiskt. Översikter över en mer långsiktig utveckling, positivt kritiskt, har nästan helt saknats. Det finns också många betydande etikfrågeställningar som borde kunna belysas och diskuteras mera skarpt inom kirurgin. I mina första nummer presenterade jag varje gång en svensk kirurgklinik och en svensk kirurgprofessor. Kanske var det lite naivt tänkt, men jag tror ändå att det vidgade perspektivet för vanliga svenska kirurger, där en stor del av världen idag begränsas av grannkommunerna kring Stockholm, Göteborg och Malmö-Lund. På samma sätt hade jag varje nummer med en sida om någon historisk kirurg, som blivit historisk genom att göra något extra, men det väckte uppenbarligen endast anklang hos de äldsta kirurgerna. En avsmalnad målgrupp Från början fanns också en förhoppning om att tidningen skulle vara intressant även för ortopeder, neurokirurger, gynekologer och andra i gränsspecialiteterna, men de tankarna grusades snabbt. Inte heller har vi nått några beslutsfattare, vilket diskuterades i tidningens begynnelse. Tidningen är inåtriktad mot den egna kirurgfamiljen. Inte minst alla ”annonser” om kommande kurser och kongresser visar att den här når sitt mål. Ett högre mål var sannolikt för högt lagt. Svensk Kirurgi 50 år Från att ha varit ett nattligt och veckoslutligt hemarbete är idag tidningen professionellt gjord och har en stor ekonomisk potential för kirurgföreningen. Visserligen kan det inte vara ett huvudmål att tidningen skall leverera inkomster, men ekonomin kan vara en av flera positiva delfaktorer. Hur blev det? Så, hur ser det ut cirka 25 år efter det att jag släppte ifrån mig redaktörskapet? Jo, det är en livskraftig tidningen, en tidning som behövs men också en tidning som till stor del för ett eget liv, det är svårt att se att de olika redaktörerna efter mig påverkar tidningen innehåll mer än på marginalen. Det kanhända ska vara så, men kanske det finns nyare, roligare, friskare idéer att föra fram samtidigt. Men ett mål är uppnått och står stadigt: att hålla ihop kirurgfamiljen.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=