329 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 6 • 2023 Referat Kirurgveckan ten avskaffades då fanns inte längre ett militärt hot. Då fanns ingen motpol mot NATO längre och Ryssland bedömdes gå i en demokratisk riktning med demokratiska val och skrotade i princip sin stora militära förmåga. Vi tänkte att de militära hoten skulle vi möta på plats nere i Afghanistan eller Irak, vi skulle se till att kriget inte kom till oss och vi skulle i stället vara där med ett insatsförsvar verksamt utomlands. Vilket kan verka historielöst med liten insikt i tidigare krig i Europa och konflikter i världen. Ett av problemen är att vi också nedrustat det civila försvaret och därmed har vi sämre beredskap vid pandemier, om ett flygplan ramlar ner eller vid översvämningar och naturkatastrofer där det då alltså tidigare gick att aktivera civilförsvaret och militära resurser. Några frågor om kirurger och beredskap Vilka funktioner kan läkare/kirurger få axla i händelse av krig/konflikt? De flesta läkare kommer ju att fortsätta arbeta med ordinarie uppgifter på sin ordinarie arbetsplats, men kanske med andra resurser och andra prioriteringar. Dessutom kommer en hel del att få tjänstgöra i Försvarsmakten på olika positioner i en helt annan miljö och med andra uppgifter än vad de är vana vid. Hur kan en kirurg förbereda sig för sin uppgift i händelse av krig/konflikt? Genom att mentalt förbereda sig på att det kan hända. Utbilda sig i damage control-kirurgi, vara med ortopeden på externfixationer och amputationer och assistera gynekologerna på snitt – det är både roligt och nyttigt. Fundera över hur mitt sjukhus löser sina uppgifter, med begränsningar i blodresurser, med begränsad tillgång till engångsmaterial och steriliseringsförmåga. Hur kan vi förenkla men fortfarande operera? Hur prioriterar vi? Läs på era katastrofplaner och se till att de är aktuella och relevanta för din verksamhet. I flera hänseenden behöver vi svenska kirurger värna vår kollektiva kunskap inom öppen kirurgi. Där finns grunden till trauma- och krigssituationskirurgin. Det är i sig inte några komplicerade saker att ta till sig, utan på sätt och vis är det den helt grundläggande allmänkirurgin. Men kirurgin vi då behöver behärska har överlappning mot angränsande kirurgiska specialiteter och det behöver de flesta aktiva kirurger lära sig mer om. Detta är kirurgi som den äldre generationens kirurger och småsjukhuskirurgerna behärskar men som många storsjukhuskirurger står långt ifrån med nuvarande centralisering och superspecialisering av kirurgisk vård. Kanske måste vi sätta krav på kirurgtekniska utbildningar på också fortbildningsnivå för specialistläkare, kanske ska de inkludera öppen traumakirurgi? Vi kanske behöver randa ut våra ST-läkare och unga specialister från de stora sjukhusen mot de mindre i samma utsträckning som de mindre sjukhusens ST-läkare får sina storsjukhusrandningar för att komplettera sin ST, för att få en mer jämnkompetent kirurggrupp. Samtidigt så finns det såklart patientfördelar med att kirurger tidigt nischas mot specifika ingrepp och organ, det syftar ju till att få bäst resultat för varje patient. SFAT har antagit den öppna kirurgin som sitt fokusområde närmaste året, de ser det stora behovet av en plan för hur kirurger ska behärska den. Back to basics? Efter covidpandemin har fokus för kris- och beredskapsplaner tenderat att bli IVA-centrerat, men frågan är om det blir rätt. Det vanliga är lika vanligt under krig och många av de som skadas i krig är friska människor i arbetsför ålder som på gruppnivå behöver många, korta operationer och mindre sannolikt behöver avancerad eller utdragen IVA-vård. De patienterna behöver operationsutrymme och vårdavdelningar.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=