335 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 6 • 2023 Krönika Det svåra utbildningsuppdraget Utbildningsuppdraget är fyllt av utmaningar. Många hävdar att de enkla utbildningsoperationerna blir allt färre och färre. Laparaskopin och robotkirurgins inträde har gjort att flera operationer hamnar utanför ST-läkarnas händer. Andra operationer som förut gav god kniv-ochgaffel-träning lyser med sin frånvaro. Det var länge sedan en ST-läkare fick volym på varicer till exempel. Dagoperationer försvinner ofta till privata enheter utan utbildningsansvar. Pandemin strödde salt i såren då mycket av den kirurgi som kommer STläkarna till godo fick stryka på foten. Jag tror jag talar för en stor del av landets verksamheter om jag säger att utbildningsansvaret är både mer angeläget och svårare än någonsin. Behålla utbildningsoperationer Jag fick efter sommaren anledning att se över vår bråckverksamhet. Främre nätplastiker är en operation som fortfarande kommer våra ST-läkare till godo och samtidigt lever en hotad tillvaro när laparoskopiska tekniker tar mer mark. På vissa ställen har man till och med börjat göra operationerna i robot. Det är dessutom en operation som våra chefer ser som lågt hängande frukt när det man letar efter operationer man kan sälja ut till privata vårdgivare för att minska köerna. ALFRED JANSON LANTZ Sundsvall alfred.janson.lantz@gmail.com Som offentligt finansierat sjukhus är vår enda möjlighet att försvara vår möjlighet att utföra dessa operationer att visa att vi kan göra det med god effektivitet. Vårt uppdrag är trots allt att förvalta de skattepengar vi lever av och leverera en god och kostnadseffektiv vård. Sjunkande produktivitet När jag såg över våra operationsdagar blev jag dock mycket bekymrad. Det visade sig att våra opkort för dessa operationer hade blivit betydligt längre och att vi numer inte ens på planeringsstadiet kunde boka in lika många operationer som vi gjort för några år sedan. När jag granskade vad som hänt visade det sig att våra operationstider blivit längre men även att narkosens förberedelsetider samt avvecklingstider ökat. Varför detta skett är inte helt klart, men hypotesen är att vi i vår iver att ge våra yngre kollegor viktigt operationsutrymme inte hade reflekterat över vårt samtidiga uppdrag, nämligen att leverera en kostnadseffektiv vård. När det gäller operationspersonalen så är min misstanke en del i skulden ligger i att man med utökat utbildningsuppdrag och önskan att ge studenterna en trevlig utbildning inte tillräckligt noga betonat vikten av effektivitet i utbildningsmomenten. Vad är acceptabelt? Vad som oroade mig var att jag ibland när jag tog upp detta möttes av oförstående. Försämringen i våra tider ansågs vara en självklar och oundviklig konsekvens av vårt uppdrag. Jämförelser med produktionsenheter var orättvist. Utbildning måste få kosta! Balansen här är dock svår och vi får inte glömma bort att vårt uppdrag som producenter av sjukvård måste uppfyllas samtidigt som vi utbildar. Den strömning som sker av utbildningsoperationer till enheter utan utbildningsansvar kan bara hejdas om vi som utbildar gör det med acceptabel produktion. Handled med bibehållen effektivitet Ge kniven vidare är ett viktigt initiativ och något vi absolut ska följa, men vi som utbildare måste samtidigt ta vårt ansvar när det gäller att se till att utbildningen sker med bibehållen effektivitet, så länge man inte har lyxen med dedikerade utbildningssalar med andra förväntningar på avkastning. Glöm inte att i ge kniven vidare ska studenten göra delmoment och växla mellan att assistera och operera. Studenten blir huvudoperatör när den är redo och det innefattar att kunna göra operationen inom rimlig tidsram. Tar vi inte hänsyn till den delen av utbildningen på allvar riskerar vi som utbildande sjukhus att stå inför en verklighet där allt färre utbildningsoperationer finns för våra ST-läkare. Ge kniven vidare men glöm inte produktionen Som kirurger är vårt viktigaste uppdrag att ge en god vård för våra patienter. En god och effektiv vård som är så kostnadseffektiv som möjligt. Strax efter detta kommer vårt enligt mig näst viktigaste uppdrag, vilket är att utbilda ny personal. Utan återväxt, ingen framtid. Framför allt tänker man på unga kirurger men det samma gäller övrig operationspersonal då de flesta operationsavdelningar saknar specialistsjuksköterskor.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=