120 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 3 • 2024 frågor att de vetenskapliga metoderna inte var tillräckligt robusta. Man skulle ibland ha velat backa bandet till den tidpunkt när studien designades, men det är ju tyvärr omöjligt. Man kan nog inte spendera för mycket tid på att läsa litteraturen (så att man inte bara upprepar vad som redan har gjorts och använder rätt definitioner), och att tänka igenom studiedesignen både en och flera gånger. Det är bra att diskutera igenom studiedesignen med en oberoende kollega. Att efter många års hårt arbete få svart på vitt att det man gjorde var nästintill meningslöst måste vara en hemsk upplevelse. Vanliga fallgropar Det är vanligt att författarna övertolkar sina resultat och drar alldeles för säkra slutsatser. Det är smärtsamt ”to kill one’s darlings” och erkänna att studien visserligen bidrar till vetenskapen, men kanske inte på det avgörande sätt som man hade önskat. Ödmjukhet När man först skickar in ett manuskript är det naturligt att lyfta fram studiens styrkor. Det har lett till att redaktören skickar ut artikeln till referentgranskning, men när ni nu fick chansen kan det vara klokt att inta en mer ödmjuk attityd. Många har svårt för detta. Den kan förstås vara så att referenterna och redaktören har läst slarvigt, men det är faktiskt mindre sannolikt. Om så är fallet gäller det att inta sin mest diplomatiska och vänligt undervisande roll. Man måste inte följa alla anvisningar, men om man inte gör det är det viktigt att berätta varför. Var övertydlig med ändringar Det kanske vanligaste misstaget som författare gör vid en revision är att bara diskutera med redaktören och referenterna i följebrevet, utan att ändra särskilt mycket i manuset. Detta blir närmast suicidalt, och kan leda till att artikeln refuseras. Istället bör man vara övertydlig med allt man ändrar, kopiera in ändringarna i manuset i följebrevet så att referenterna och redaktören enkelt kan se hur man ändrat i manuset. Det är det som betyder något. Läs författaranvisningarna! En annan viktig skillnad mellan det första manuskriptet och de följande revisionerna är att revisionerna måste följa författaranvisningarna i varje detalj. De flesta redaktörer inser att författarna kan ha provat en annan tidskrift före de skickade in manuskriptet till vår tidskrift. Det ser förstås bättre ut om man har följt författaranvisningarna redan från början, men det är inget skäl att refusera artikeln. Att å andra sidan inte anpassa texten till anvisningarna av en reviderad artikel uppfattas som arrogant och riskerar att äventyra publikationen alldeles i onödan. Det är ett återkommande problem, som skapar onödig irritation och tidsutdräkt, när författarna inte följer författaranvisningarna. Från manus till färdig artikel När manuset är preliminärt accepterat, vidtar själva produktionen (Figur 4). Som författare upplever man detta enbart som en fördröjning, men mycket arbete krävs innan ett manus blir en färdig artikel. Den stilmanual som våra copy-editors och type-setters arbetar med är Bukväggskirurgi Efter att artikeln har accepterats återstår ändå mycket arbete 4
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=