112 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 3 • 2024 Vad gör en kirurg? Är vi ens kirurger längre? Svenska kirurger blir allt fler och opererar alltmer sällan. Svensk kirurgisk förening argumenterar för att renodla kirurgens arbetsuppgifter till att handlägga patienter före under och efter kirurgi. Det faller sig naturligt och det finns uppenbara risker med att kirurger inte opererar regelbundet. En intressant fråga som infinner sig är var gränserna går. Kärlkirurgins utveckling Kärlkirurger har funderat mycket över gränserna mot övriga specialiteter. Vi har haft flera anledningar till att definiera ansvarsområden och då inte bara utvecklingen av endovaskulär kirurgi. Kärlkirurger utför ofta ingrepp där indikationen ställs av njurmedicinare eller strokespecialister, vilket riskerar att skymma patientansvaret då vi bara blir utförare. Samtidigt saknar vi en medicinsk specialitet som tar ansvar för medicinsk behandling av perifer kärlsjukdom. Utmaningarna till trots så har jag uppfattningen att vi har kunnat renodla vår verksamhet utan att förlora ansvaret för patienten eller ta på oss behandlingsansvaret för all arterioskleros. Det går inte att överföra den kärlkirurgiska utvecklingen till den bredare kirurgin men jag är optimistisk om att det är möjligt att utveckla kirurgspecialiteten genom att diskutera och tydliggöra innehållet. Den kirurgiska särarten Vad är det kirurgen bidrar med i vården av patienten? Jag vill påstå att det i första hand inte är operationerna i sig utan förmågan att välja rätt patient till rätt ingrepp. Erfarenheten av att planera, utföra och följa upp patienter som opereras ger en förståelse för vilka patienter som lämpar sig för olika ingrepp som är svår att fånga på annat sätt. Om man accepterar resonemanget så ska den kirurgiska specialiteten fokusera på att planera, utföra och följa upp invasiva behandlingar av patienter. Det skulle innebära att ta över ansvaret för en del minimalinvasiva behandlingar och släppa ansvaret för diagnoser där invasiva behandlingar inte är motiverat. När behandlingsansvaret inte försvinner för att du väljer en annan metod så blir besluten bättre. Det är lätt både att göra det som verkar enkelt trots att det är olämpligt och att avstå det som är svårt men bäst för patienten när du inte behärskar båda alternativen och har erfarenhet av deras fördelar och nackdelar. Jag undviker att ge kirurgiska exempel då det riskerar att exponera mina numera föråldrade kunskaper inom kirurgi men jag vågar påstå att inordnandet av endovaskulär och öppen kirurgi i samma specialitet leder till bättre behandlingsbeslut. Detta nummer Håller kirurgin på att försvinna? Tre erfarna kollegor tycker sig se en risk för att så är fallet och skriver om denna farhåga i artikeln ”Peak Surgery”. Bukväggsbråck förefaller dock vara en ohotad del av kirurgin och är en viktig del av många kirurgers vardag, vi får tre matnyttiga artiklar på det temat. Temat klinisk forskning representeras denna gång av Martin Björck som skriver om processen att publicera vetenskapliga artiklar och erbjuder några tips på vägen. Som fortsättning på förra numrets artikel om minimalinvasiv kolorektalkirurgi får vi en text om framtiden och exempel på införandet av robotassisterad kolorektalkirurgi från Sunderbyn och Trollhättan. Jag tycker att det är intressant att försöka förstå vad mina kompisar utanför sjukvården egentligen gör på dagarna, ofta är det förvånansvärt svårt att både förklara och förstå. Som kontrast så är de få som tvekar på vad en kirurg gör på dagarna. Men vad gör egentligen en kirurg på dagarna, och kanske mer intressant – vad ska en kirurg göra på dagarna? Jonas Wallinder, Sundsvall. Chefedaktören reflekterar
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=