184 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 4 • 2024 Kirurgveckan Katastrofmedicinska utmaningar Amir Khorram-Manesh inledde med ett föredrag om huvudfrågorna inom katastrofmedicin. Definitionen av en katastrof i detta sammanhang är när en situation gör att de akuta vårdbehoven överskrider tillgängliga resurser så att en normal vårdkvalité inte kan upprätthållas. Det behöver inte vara en masskadesituation utan också andra orsaker till att folkhälsan påverkas som till exempel dålig sanitet, brist på vatten eller utbrott av infektionssjukdomar. Katastrofer kan skada kritisk infrastruktur som vägar och kommunikationsteknik vilket försvårar logistiken, till exempel att distribuera förnödenheter och personal till drabbade områden. Mobilisera och fördela resurser I dessa sammanhang talar man om Surge Capacity, det vill säga att man mobiliserar ytterligare resurser inom domänerna personal, utrustning, vårdutrymmen och styrsystem, eller staff, stuff, space och system. Det kan vara att man anlitar tandläkare, utnyttjar datortomografiapparater på veterinärstationer och inhyser dem med mindre vårdbehov på till exempel hotell eller skolor. Allt behöver inte ske inne på sjukhuset. I en situation med akut resursbrist är det nödvändigt med en regional övervakande enhet som kan fördela resurserna på ett klokt vis, styra patienter till rätt vårdnivå så att inte ett traumasjukhus blir överbelastat och övriga står outnyttjade. Samordning och ledning Många myndigheter och aktörer i kommun och region är involverade i en katastrof och för att kunna bedöma en händelse och dess konsekvenser och vidta rätt åtgärder behöver dessa samverka och ha en gemensam bild av situationen. Det behövs en effektiv kommunikation, ett effektivt samarbete och informationsutbyte och tydliga auktoritetslinjer, vilket kan vara ovant i svenska förhållanden där man är mer van att arbeta horisontellt för att nå konsensus. Triage blir en mycket viktig del i arbetet och det kan vara svårt att fatta beslut om nedprioritering av en svårt skadad patient med liten chans till överlevnad. Att fatta inriktningsbeslut när man i regionen nått taket av resurserna leder till svåra etiska överväganden, och det är viktigt att tala om detta i förväg. Den psykologiska effekten av katastrofer kan vara omfattande både för vårdpersonal, räddningspersonal och överlevande och att tillhandahålla psykologiskt stöd, återhämtning och rehabilitering är en viktig del inom katastrofmedicin. Vetenskaplig utmaning Det kan av naturliga skäl vara svårt att forska om katastrofer eftersom man inte kan lägga upp några studier i ämnet, att utvärdera tidigare katastrofinsatser kan ge lärdomar för att förbättra effektiviteten och den framtida beredskapen. Detta kräver ett tvärvetenskapligt förhållningssätt som involverar både vårdgivare, räddningspersonal, myndigheter och övriga samhällsaktörer. Det finns många hjälpmedel, verktyg och kurser för att samverka och träna samverkan som till exempel Command & Control, Safety, Communication, Triage, Treatment, Transport (CSCATTT), Medical Response to Major Incidents (MRMI) och Beredskap och Katastrofmedicin (BoK). Alla aktörer inom katastrofberedskapen måste tala samma språk för att kunna göra effektiva insatser och minimera lidandet vid en katastrof. Katastrofmedicin: Huvudfrågor inom ett allt viktigare område På tisdagens förmiddag hölls en session om katastrofmedicin med föreläsningar av Amir Khorram-Manesh och Carl Montán. Amir är verksam inom katastrofmedicin sedan många år och som varit med och bildat centrum för Beredskap och katastrofmedicin i Göteborg. Carl Montán är kärlkirurg på ECMO Karolinska som bland annat arbetar med katastrofutbildning, är generalsekreterare i MRMID Association och ordförande i Disaster and Military-sektionen i European Society for Trauma and Emergency Surgery (ESTES). Hanna Ribbing Wilén, Stockholm, hanna.ribbing-wilen@ regionstockholm.se Amir Khorram-Manesh. Carl Montán.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=