211 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 4 • 2024 doktorandprojekt undersökte hon både kirurgisk sjukdomsbörda bland barn och vilka barriärer som fanns för kirurgi för ljumskbråck hos barn. Det visade sig att kunskapsbrist hos såväl föräldrar som sjukvårdspersonal var ett problem. Föreställningar om förhäxning och konsekvenser av mammans leverne som orsak till barnets ljumskbråck fanns. Det framkom också att den vedertagna sanningen att patienter söker sent är en sanning med modifikation. Tvärtom denna rådande uppfattning visade det sig att barnen hade behövt söka vård väldigt många gånger innan rätt diagnos kunde ställas och därefter åtgärdas. Dessförinnan hade barnen fått behandling för andra vanliga sjukdomar såsom malaria och diarré6. Sjukvårdspersonalen är därför samtidigt en del av problemet och en del av lösningen på den enorma sjukdomsbördan av ljumskbråck. Effektiv behandling finns Folkhälsoproblemet ljumskbråck är unikt på det sättet att det kan lösas med kirurgi. Ljumskbråck opereras i alla länder och är ofta det allra vanligast utförda allmänkirurgiska ingreppet. För att öka tillgängligheten av detta ingrepp behöver kirurgin utföras i decentraliserade system, på sjukhus i närheten av där patienterna bor. Så är också fallet i till exempel Uganda. Suturplastiker, i regel benämnda ”modifierad Bassini” är fortfarande den dominerande metoden eftersom tillgång på nät och utbildning i nätplastiker saknas7. Beroende på policy i olika länder så utförs bråckkirurgin av en kombination av kirurger, läkare utan formell kirurgisk utbildning (legitimerade läkare) och associate clinicians7. Detta kallas task sharing. Associate clinicians kan enklast beskrivas som en yrkeskategori med utbildningsnivå mellan sjuksköterska och läkare. Evidensläget för säkerhet och effektivitet av task sharing vid bråckkirurgi på vuxna män börjar bli riktigt bra. I Ghana jämfördes kirurger med legitimerade läkare och i Sierra Leone jämfördes legitimerade läkare med Associate Clinicians. De med lägre utbildningsnivå hade inte sämre resultat avseende postoperativa komplikationer, recidiv, kronisk smärta och patientnöjdhet än de med högre utbildningsnivå8,9. Recidivfrekvensen jämför sig med internationella data och det var fantastiskt roligt att se att nivå av smärta minskade i nära anslutning till operationen och höll sig konstant upp till fem år postoperativt samtidigt som livskvaliteten ökade (opublicerade data). Visionen är att varje sjukhus från distriktssjukhusnivå och uppåt ska ha minst en dedikerad operationssal för elektiv bråckkirurgi per dag. Genom en kontinuerlig och hållbar ansats där många sjukhus och operatörer bidrar under lång tid så finns möjlighet att äntligen börja minska på prevalensen av ljumskbråck i länder såsom Uganda, Ghana och Sierra Leone. Myt 2. Det är inte möjligt med långtidsuppföljning efter kirurgi i Afrika söder om Sahara Så här långt har vi genomfört tre randomiserade kliniska prövningar i Uganda och Sierra Leone och en prospektiv kohortstudie i Ghana, som alla handlar om bråckkirurgi med olika frågeställningar. Totalt har över 1 100 studiedeltagare inkluderats och vi har kunnat genomföra uppföljning efter två veckor och ett år för alla och i två av studierna även femårsuppföljning. Det visade sig att unga studiedeltagare var svårare att följa upp medan risk för död för de äldre studiedeltagarna var påtaglig. Efter fem år hade över 11% dött av olika medicinska och kirurgiska sjukdomar och tillstånd. Ett år postoperativt är det rimligt att förvänta sig uppföljningsfrekvens mellan 90 och 95% medan cirka 80% är mer realistiskt efter fem år. Det är viktig kunskap för framtida studier. Långtidsuppföljning är alltså i allra högsta grad möjGlobal kirurgi Ugandas tredje disputerade kirurg, Sr Dr Ajiko, tar emot besök av Olof Bladin och Salim Tamimi, för planering av kommande studier. Möte på kirurgernas kontor, Soroti Regional Referral Hospital Uganda. December 2023.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=