172 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 4 • 2024 Kirurgveckan Biobank för pancreascancer Min avhandling fokuserade på pankreascancer, en av de mest dödliga och svårbehandlade cancerformerna1. Under doktorandperioden skapade jag tillsammans med mina handledare, professor Roland Andersson och adjungerad professor Bodil Andersson, den första biobanken för pankreascancer vid Lunds universitet. Biobanken har varit en ovärderlig resurs för både min egen och andras forskning inom området. Den innehåller idag flera tusen blod- och vävnadsprover som samlats in både lokalt och från flera pankreascancercentra runt om i världen. Proteomik I avhandlingen användes masspektrometri för tidig diagnostik av pankreascancer. Med denna teknik kunde vi i detalj analysera proteiner och peptider i blodprover och identifiera biomarkörer associerade med pankreascancer. Dessa initiala resultat visade potentialen med proteomik som ett diagnostiskt verktyg och som komplement till befintliga metoder att detektera pankreascancer. Vidare tillämpade vi artificiella neurala nätverk för prognostisering av pankreascancer i samband med kirurgi. Utöver diagnostik och prognostisering fokuserade min avhandling också på utveckling av nya terapier för pankreascancer baserat på utvärdering av småmolekylinhibitorer. Efter disputationen har jag fortsatt forskningen kring pankreascancer och jag leder nu en egen forskargrupp vid Lunds universitet. Vårt team fortsätter att arbeta intensivt med att utforska nya diagnostiska och terapeutiska strategier vid pankreascancer och att förstå de underliggande biologiska processerna som driver denna cancerform. Ljusglimtar i prognosen Överlevnadsstatistiken vid pankreascancer kan vid en första anblick utgöra en dyster läsning. Ur ett historiskt perspektiv har långtidsöverlevnaden för pankreascancer inte förbättrats dramatiskt över tid, trots framsteg inom kirurgisk teknik, perioperativ vård och onkologiska behandlingar2. För hela gruppen av patienter är femårsöverlevnaden fortfarande mycket låg, endast cirka 5-7%3, 4. Det finns dock ljusningar i sikte. Femårsöverlevnaden är starkt beroende av stadium vid diagnos och behandlingsmöjligheter. För patienter vars cancer är resektabel och som opereras kan man enligt nationella kvalitetsregistret nå en femårsöverlevnaden på cirka 25%4. Vid en tidig pankreascancer i stadium 1A rapporterar registret en femårsöverlevnad på 65%. Biomarkörer Vår forskargrupp bedriver kliniska, experimentella och translationella studier relaterade till pankreascancer. Huvudfokus ligger på identifiering av proteinbiomarkörer som kan fungera som diagnostiska, prognostiska eller prediktiva indikatorer och som kan förändra sjukdomsförloppet för den enskilde patienten. Vi undersöker också nya behandlingsstrategier för pankreascancer genom att integrera kunskap inom grundläggande cellbiologi och tumörimmunologi. Mål 1. Utveckling av ett blodtest för tidig diagnostik av pankreascancer 2. Identifiering av molekylära subtyper av pankreascancer med distinkt biologi och potentiell terapeutisk vulnerabilitet 3. Selektion och ranking av kliniska riskfaktorer för överlevnad vid pankreascancer med hjälp av populationsbaserade kliniska register och maskininlärning 4. Utveckling av immunterapi vid pankreascancer med hjälp av cellulär omprogrammering 1. Tidig diagnostik Tidig upptäckt är nyckeln till att minska dödsfall relaterade till pankreascancer. CA 19-9 är den mest etablerade tumörmarkören vid pankreascancer. Det är en glykolipid som uttrycks på ytan av cancercellerna, och dess nivåer i blodet kan indikera förekomst av pankreascancer. Förhöjda CA 19-9-nivåer har observerats redan två år före klinisk diagnos5. Den huvudsakliga begränsningen för CA 19-9 är den bristande sensitiviteten vid tidig cancer. Dessutom kan CA 19-9 nivåer vara förhöjda vid flera benigna tillstånd vilket ger falskt positiva resultat. Vidare kan personer med så kallad Lewis-negativ fenotyp (5-10%) inte producera CA 19-9 och testet blir falskt negativt även om dessa individer har pankreascancer. Daniel Ansari, Lund, daniel.ansari@med.lu.se Stora Forskarpriset år 2024 Jag är specialistläkare i kirurgi och docent vid Lunds universitet. Jag är född och uppvuxen i Lund där jag även läst medicin. Mitt forskningsintresse grundlades tidigt. Jag började mina forskarstudier under läkarutbildningen inom translationell pankreasforskning och fortsatte därefter med forskar-AT i Lund och specialisttjänstgöring i kirurgi. För närvarande innehar jag en kombinerad tjänst med 50 procent forskning knuten till Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet med stöd av Cancerfonden och Vetenskapsrådet.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=