264 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 5 • 2024 Hantera defekten Patienten uppvisar ett stort duodenalulcus. Försök görs att kocherisera duodenum för att möjliggöra en tensionsfri rafi av ulcuset men trots kocherisering bedöms det inte möjligt att direktsuturera defekten utan oacceptabel tension på suturlinjen. Beslut tas därför om att istället lappa ulcuset genom en roux-en-y duodenojejunostomi. Jejunum mäts upp mot duodenum och delas 50 cm från lig. Treiz där den har god längd och kärlförsörjning. Kolonmesenteriet incideras i kärlfria luckan precis proximalt om a. och v. colica media och jejunumslyngan dras sedan retrocoliskt upp till duodenum. Den läggs sida till sida med bulbus duodeni. En ca 2-2,5 cm lång enterotomi görs på jejunumslyngan och den sutureras sedan fortlöpande mot ulcuskanterna med 4-0 PDS i fortlöpande sutur (se Fig. 3). Slutligen stejplas en sida till sida enteroanastomos ca 50 cm nedströms om duodenojejunostomin. Precis distalt om duodenojejunostomin sätts ett good-night stitch med 4-0 PDS och en omentpatch sutureras upp över området. Läckagetest med blåfärg påvisar inget läckage. Defekten i kolonmesot försnävas med enstaka 4-0 PDS och EA-slitsen stängs med PDS. Slutligen läggs Delbetdrän i fossa Douglasi, subfreniskt på höger sida och subhepatiskt mot suturlinjen innan buken försluts. Postoperativt Vid operationsavslut ordineras antibiotika minst fem dygn postoperativt, Esomeprazolinfusion i 72 timmar och strikt fasta med öppen V-sond i 48 timmar varefter patienten planeras få börja med klara drycker om det inte föreligger ventrikelretention. Det subfreniska dränet och dränet emot fossa Douglasi kan Bakjoursfall Akut buksmärta hos 84 åring Del 2 Figur 3 Suturering av duodenojejunostomi. (Foto: Johan Linders)
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=