234 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 5 • 2024 Dysfunktionella kollegor Vladi: Under din presentation, Kristine, tog du upp det känsliga ämnet om hur man som chef hanterar kollegor inom kirurgin som uppvisar stora brister. Hur allvarligt är detta problem inom vården idag? Kristine: Det är definitivt en fråga som många chefer inom vården brottas med, och nästan alla deltagarna bekräftade detta med handuppräckning, men det kan vara svårt att tala öppet om det. Kirurger förväntas leverera högsta kvalitet oavsett press, och när en kollega inte lever upp till den standarden kan det få allvarliga konsekvenser för patienter, teamet och arbetsmiljön i stort. Om dessa problem inte hanteras tidigt, följer de ofta med individen genom hela karriären. Jag har utöver egna forskningsresultat på ST-nivå inspirerats av Dr Guerrasio vid universitet i Colorado som leder ett Success Team som säger sig ha ett framgångsrecept och behandlar allt från studenter till professorer1. Vladi: Vilka är de vanligaste bristerna och orsakerna till att de uppstår? Kristine: Vanligaste problemen enligt studier för alla specialiteter är brister i kliniskt resonemang och faktaintegrering, beslutsfattande, kommunikation, stresshantering och organisation av arbetet. Även sociala relationer och professionalism är vanligt förekommande utmaningar. Många av ovanstående områden är centrala i a- och b-målen under ST varför man bör uppmärksamma brister i dessa beteenden tidigt för att kunna åtgärda. Tekniska brister är ofta lättare att upptäcka och rätta till. Det man ofta glömmer att beakta är mental hälsa, missbruk och social situation utanför arbetsplatsen som ofta bidrar till att bristerna blir problematiska. Vad ska chefen göra? Vladi: Och vad kan man som chef göra när man står i situationen med en medarbetare som kämpar? Kristine: Som chef är det viktigt att ha en strukturerad process för att identifiera, dokumentera och hantera kollegor med dysfunktionellt beteende. Det handlar om patientsäkerhet och hur bristerna påverkar arbetsklimat och patientvården. Att skapa en kollektiv medvetenhet om att man kan lyckas åtgärda stora brister kan leda till att fler vågar lyfta frågan, till exempel på specialistkollegium. Som övergripande studierektor är man involverade i ett till två fall per år, och åtgärdas inte problemen under ST så lär de kvarstå. I Region Skåne har vi tagit fram en rutin för att arbeta med ST-läkare som riskerar att inte nå målen, men samma principer gäller för alla nivåer i karriären2. Som chef kan man tänka på sin medarbetares brister som man gör med en patient. Börja med att diagnosticera den största bristen och sätt in behandling, det vill säga åtgärder där man tränar specifikt och målinriktad, och där reflektion över egen progress är en viktig komponent för att lyckas. Ett utkast till en hur en detaljerad uppföljningsplan med SMARTA mål finns i riktlinjen framtagen i Region Skåne2. I vissa fall kan handledning eller vidareutbildning vara tillräckligt för att hjälpa kollegan att komma tillbaka på rätt spår. I andra fall, där problemen är mer djupgående, kan man behöva överväga omplaceringar eller i sista hand disciplinära åtgärder. Jag kan rekommendera boken av Dr Guerrasio3 och även att kika i de ämnen som tas upp i Knivkontakt gällande det dolda regelverket inom kirurgin4. Det bästa är dock att arbeta förebyggande så man minskar sannolikheten att hamna i situationen, och även det finns förslag till i riktlinjen och då ingår en sund lärandemiljö som Pernilla berättar mer om nedan. Patientsäkerheten först Vladi: Det låter som en tuff balansgång, ta hänsyn till både individen och patientsäkerheten som ett signum för kvaliteten inom verksamheten. Kristine: Det är exakt vad det handlar om – balans. En chef måste sätta patienternas säkerhet i första rummet, men vi får inte glömma att vi arbetar med människor som kan ha personliga och professionella utmaningar. Det är avgörande att skapa en arbetsmiljö där kollegor vågar lyfta sina svagheter och där stöd finns för att hantera dessa. När patienters säkerhet riskeras måste dock chefen agera. Skapa en miljö för lärande och utveckling Kristine Hagelsteen och Pernilla Sahlstrand Johnson höll vid årets Kirurgvecka i två tankeväckande sessioner med fokus på professionell utveckling. De diskuterade och engagerade publiken i hur man som chef hanterar kollegor med stora brister, och hur lärandemiljön kan användas för att möta utmaningar i utbildning och fortbildning, särskilt i tider av omorganisation. Kristine forskar på STutbildning och är aktuell med boken Knivkontakt. Pernilla har erfarenheter som chef på olika nivåer och är övergripande studierektor sedan sju år tillbaka. Kirurgiskt ledarskap: Kirurgveckan
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=