Svensk Kirurgi 2-15

62 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 2 • 2015 Forskningens år 2015 D å Hälsouniversitetet i sam­ arbete med Universitetssjuk­ huset i Linköping noterade sjunkande forskningsproduktion och att allt färre gick vidare till docen­ tur och professur insåg de att detta behövde åtgärdas. Inom ramen för den större satsningen ”’Från student till docent” gjordes en separat strate­ gisk satsning på den kliniska forsk­ ningen genom att stegvis inrätta ett antal Universitetsöverläkartjänster. Utformning av tjänsten Kirurgiska kliniken i Linköping kom med i andra omgången av tillsätt­ ningar med en tjänst under våren 2009. Totalt är planen att inrätta cirka 40 befattningar som Universitets­ överläkare. Tjänsten innebär i sig ingen högre lön utan istället möjlig­ het att lägga 30 procent av arbetstiden på akademisk verksamhet (forskning 20 % och undervisning 10 %). Forsk­ ningsdelen av tjänsten finansieras lika av produktionsenhet/kliniken och centrala LFoU-medel med tio procent vardera av lönekostnaderna (inklusive semesterlönekostnad) för full arbets­ tid. Undervisningsdelen finansieras med medel från Hälsouniversitetet och centrala medel, fem procent var­ dera. Uppdelningen mellan forskning och undervisning är förstås vald för att man skall ha möjlighet att uppnå docentkompetens. Tjänsten löper i sin nuvarande form på tre år med möjlighet att söka förlängning ytter­ ligare tre år. Förlängning beviljas om man visat progress i sin forskning på förväntat sätt. Det är tänkt att en årlig avstämning ska ske mellan ämnesfö­ reträdaren och den anställde genom ett utvecklingssamtal. Denna del har inte fungerat fullt ut men skulle nog vara värdefull. Möjligheterna att ta ut sin forskningstid är helt beroende av den kliniska verksamheten samt de övriga sidouppdrag som man kan vara ansvarig för. Tydligare uppdrag Att på detta sätt få en viss tid inlagd i tjänsten för forskning har tydlig­ gjort uppdraget och har underlättat diskussion med övriga medarbetare när det gäller schemaläggning. Utta­ get av forskningstiden sker i samråd med kliniken för att fungera så smi­ digt som möjligt. Vissa har därför valt Universitetsöverläkartjänst – ovanlig idag, men den enda sluttjänsten på universitetsklinik i framtiden? Den kliniska forskningen hotas idag av såväl bristande incitament att forska, som av en stramare ekonomi i kombination med höga produktionskrav. Samtidigt ökar handledar­ behovet inom ST- och kandidatutbildningen. För en del länssjukhus innebär regionalisering av läkarutbildningen en utveckling av den aka­ demiska miljön, medan situationen för klinisk forskning vid universitetssjukhusen snarare försämrats över tid. I Linköping har man infört en ny sorts tjänst som universitetsöverläkare för att möta denna problematik. Per Sandström och Pär Myrelid redovisar här kort förutsätt­ ningar, finansiering, praktiska problem och förbättringsförslag av detta initiativ. PER SANDSTRÖM per.sandstrom@regionostergotland.se Linköping PÄR MYRELID par.myrelid@regionostergotland.se Linköping