Svensk Kirurgi 2-15

63 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 2 • 2015 Forskningens år 2015 att lägga denna tid alla fredagar under terminerna men inget uttag under sommar eller julperioderna. Detta gör att två–tre veckor under terminen också skall avsättas till forskningstid, men denna del har det dock ofta varit svårare at ta ut på grund av den kli­ niska verkligheten. En tydlig nackdel med tjänstens upplägg är att den inte har någon mer formell koppling till universitetet, till exempel har man trots namnet ingen möjlighet att vara ansvarig huvud­ handledare med mindre än att det också finns en Universitetsanställd bihandledare. Man är å andra sidan fri från andra universitetsuppdrag när det gäller undervisning eller institu­ tionsinsatser. Vem kan söka? Tjänsten riktar sig till disputerade specialistläkare med en tydlig plan för fortsatt egen forskning med målsätt­ ning att nå docentur eller högre tjänst, men även docenter är berättigade att söka, då med målsättning att få forsk­ ningstid för att kunna meritera sig för professur. Som grund för den veten­ skapliga bedömningen skall personen vara disputerad och ha dokumente­ rad pågående forskningsaktivitet efter disputation. Detta innebär att man skall ha minst två accepterade/publi­ cerade vetenskapliga artiklar efter dis­ putation varav den ena accepterats/ publicerats inte mer än ett år före ansökan. En särskild kommitté bedö­ mer om de sökande uppfyller tillräck­ liga krav på vetenskaplig kompetens och aktivitet baserat på Vetenskapsrå­ dets bedömningskriterier. Centrum­ chef och klinisk verksamhetschef beslutar sedan om tillsättning. Utan­ för detta bör man som sökande också kunna visa upp ett–två manuskript. Man skall också kunna visa upp en realistisk forskningsplan som sträcker sig över minst tre år, där det skall vara en tydlig koppling till klinisk nytta. Förstärkning av klinisk forskning Denna typ av tjänst har gett en klar förstärkning av den kliniska forsk­ ningen, och vi är övertygade om att Kirurgiska kliniken borde ha fler tjänster av denna typ. Då tjänsten är begränsad till sex år finns i dagsläget ingen naturlig fortsättning om man då inte redan hunnit meriterat sig till professor under tidsperioden. Risken är här att man får återgå till full kli­ nisk tjänst och då inte längre har möjlighet att handleda uppbundna doktorander eller fullfölja den egna forskningen. Här borde man värdera den pågående forskningen och hand­ ledarskapet och möjligen förlänga ytterligare en period för att personen skall kunna nå professorskompetens. Tjänsten riktar sig till personer som vill vara kvar i kliniken och samtidigt fortsätta med klinisk forsk­ ning. Med den utveckling vi ser inom kirurgin idag på Universitetssjukhu­ sen och de målsättningar vi ser från högre instanser tror jag denna typ av tjänster bör finnas i långt högre utsträckning på universitetsklini­ kerna och på sikt borde kanske skall alla sluttjänster vara Universitetsöver­ läkartjänster. 