Svensk Kirurgi nr 1-16

24 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 1 • 2016 N u efter jul- och nyårshel- gerna kan det vara på sin plats att ta upp frågan om nutrition (den kliniska nutritionen). Bakgrund I modern tid har många kirurger varit starkt bidragande till utvecklingen av den kliniska nutritionen. Sir Francis Moore och John Kinney beskrev på 60-talet patientens påverkan av kirur- gisk stress, trauma och inflammation vilket är en viktig utgångspunkt vid nutritionsbehandling 1,2 . Betydande svenska bidrag till utvecklingen av den parenterala nutritionen gjordes av Arvid Wretlind, biokemist, och Erik Vinnars, anestesiolog. På senare delen av 70-talet utvecklade Claude Solassol konceptet med all-in-one- bag , storpåsen, som i dagens sjukvård ses som en självklarhet vid nutritions- behandling, men som i sig var en far- maceutisk utmaning att utveckla och som ersatte ”fler-flaskesystemet – en vit – en klar – och en gul”. Nutritionsforskningen är ett fält som är svårstuderat och resultaten är Översiktsartikel Klinisk nutrition ibland dessutom svårtolkade. Klas- siskt har nutritionsforskningen haft problem med för små och inte alltid väldesignade studier med svag power. Mellan USA och Europa har det historiskt varit skillnader på behand- lingsprinciper inom klinisk nutrition. Arvid Wretlind lyckades framställa en lipidlösning baserad på sojabönolja vilken möjliggjorde en mer balanse- rad parenteral nutrition där en stor del av energin gavs som fett. I USA baserades lipidlösningarna på bom- ullsfröolja som hade biverkningar och toxicitet vilket gjorde att kon- ceptet hyperalimentation med stora mängder glukos i lösningarna; prin- cipen the-more-the-better infördes. Denna obalanserade och ofysiolo- giska form av ”nutrition” medförde att den parenterala nutritionen i USA blev förknippad med mycket biverkningar, vilka man med dagens kunskap kan förklara. Parenteral nutrition fick ett negativt rykte, och nutritionsbehandlingen kom att base- ras med större tyngpunkt på enterala lösningar. Denna skillnad mellan koncept kom att påverka nutritions- vetenskap, diskussioner och praktiskt genomförande under 70- och 80-talet där ett läger ”enteralisterna” talade för enteral nutrition och ”parenteralis- terna” för parenteral nutrition. Man kunde läsa publikationer som Death by parenteral nutrition – TPN (Total Poisonous Nutrition) 3 och man ägnade energin till att bevisa och motbevisa vilken modalitet som var bäst. För mer detaljer kring nutritionshistorien sett även ur ett längre perspektiv fram till år 2000 hänvisas till en artikel av Erik Vinnars 4 . Nu har synen på nutritionsbe- handling blivit mer balanserad och man ser fördelarna med de olika nutritionsmetoderna, gärna i kom- bination, beroende på den kliniska situationen. Modern kirurgisk perioperativ vård med ERAS ( Enhanced Recovery After Surgery ) infört av kirurgkolle- gorna Olle Ljungqvist, Ken Fearon, Henrik Kehlet, Cornelis Dejong och Arthur Revhaug har inneburit att patienter, även de som genomgår FOLKE HAMMARQVIST folke.hammarqvist@karolinska.se Stockholm Att sköta rondarbete på avdelningen är en av de första upp- gifter en underläkare i kirurgi får. En helt central del i det arbetet är att för varje patient ta ställning till optimal stra- tegi för nutrition den aktuella dagen. Många gånger fattas beslut på svaga grunder, kanske genom att se vad som stod på dropplistan föregående dag. De flesta patienter kan snart återgå till normalt födointag varefter tilläggsnutrition mins- kar i betydelse men det finns ändå stor förbättringspotential i denna del av omhändertagandet av våra patienter.