Svensk Kirurgi nr 1-16

32 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 1 • 2016 S ambandet mellan mortalitet och operationsvolymer har varit en återkommande stridsfråga sedan nästan trettio år tillbaka. Den Rosénska utredningen om den ”hög- specialiserade” vården tar ånyo upp den och drar långtgående slutsatser baserat på ett svagt underlag 1 . Man hänvisar först till olika studier från, i huvudsak, andra länder med sjuk- vårdssystem som skiljer sig från vårt. De talar för det inversa samband man ofta finner mellan volym och morta- litet inom kirurgin nämligen att man inte sällan, men långt ifrån alltid, finner att ett sjukhus, som gör ett mycket litet antal ingrepp av en viss typ, har högre mortalitet än ett sjuk- hus som gör ett stort antal, även om skillnaden många gånger inte är sta- tistiskt signifikant. Detta är dessvärre till föga ledning när man konkret vill organisera sjukhusvården i ett annat land. Redan centraliserat? Utredningen har emellertid också gjort två olika analyser baserade på svenska data i Patientregistret vid So c i a l s t y r e l s en . För det första har man undersökt fördelningen av ” komp l i c e r ad e” operationer på sjukhus med olika operationsvolymer under tiden 2000– 2013. Skillnaden över tid var liten och utredningens slutsats blev att centraliseringen av operationer under denna period varit otillfredsställande begränsad. Metoden att undersöka fördel- ningen av komplicerade ingrepp över tid var att välja ut 287 koder för specifika operationer fördelade i 78 olika grupper (utredningen räknade till 77). Ungefär 20 av grupperna, och 46,5 procent av de 287 koderna, utgörs av ingrepp som sedan länge endast utförs på regionkliniker – och inte ens på alla sådana. Tho- raxkirurgi, neu- rokirurgi, trans- plantationer och specialiserad barn- kirurgi är exempel på detta. Antalet ingrepp i de olika grupperna redovi- sas inte, vilket gör det svårt att tolka innebörden av för- delningen på sjukhus av olika storlek. Vissa komplicerade ingrepp på svårt sjuka, där dödligheten är hög, görs i vårt land så att ingen av de få högspe- Debatt Underlaget i högspec-utredningen stöder inte slutsatserna Utredningen om den högspecialiserade vården offentliggjordes i slutet av november 2015. Man kunde läsa i dagspressen att centralisering av alla operationer till sjukhus som gör minst 100 av varje typ av ingrepp skulle rädda 500 liv om året. Dagens Nyheter ironiserade över ”ömma kirurgtår” för att centralisering ännu inte skett. Thomas Troëng och Ulf Haglund har granskat underlaget och finner att det drastiska förslaget till omorganisation av svensk kirurgi saknar täckning i form av sakligt underlag. ”En alternativ tolkning av den begränsade omfördel- ningen mellan sjukhus med olika operationsvolymer kan ju vara att den arbetsför- delning som under årens lopp etablerats mellan region- och länssjukhus i huvudsak är ändamålsenlig.” ULF HAGLUND ulf.haglund@akademiska.se Uppsala THOMAS TROËNG thomas.troeng@ltblekinge.se Karlskrona