Svensk Kirurgi nr 2-16

65 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 2 • 2016 När vi pratar förbi varandra R edaktören reflekterar JAKOB HEDBERG jakob.hedberg@svenskkirurgi.se @SKFstyrelse på twitter – Hit kan ni inte komma med patienten! Det vet ju alla att dessa patienter ska gå en annan väg! – Men, vi fick ju höra att det var här ingreppet skulle ske! – Det är ju inget ingrepp, det är ju bara en kateter! – Men vart ska vi då? – Det är inte vårt problem! Inte hit! S åhär kan det låta när man pratar förbi varandra. Det finns ingen inget ont uppsåt och alla har samma mål, men energin bara rinner ur alla inblandade för att det är svårt att kommunicera. Det är, som jag berört tidigare i denna spalt, väldigt sällan vi känner oss tömda på energi av det vi verkligen jobbar med, det vill säga patientvård. Nog har man känt sig sliten efter flera timmars nattoperation, men det är ändå inte så ofta och det känns i allmänhet ändå meningsfullt. Låsningar i kommunikationen med sina medarbetare, eller för den delen ett nytt datasystem eller register, är mycket mer dränerande. Med hopp om att belysa det som är givande , den intressanta kärnan i vårt arbete, kommer här ett nytt nummer av Svensk Kirurgi. Med forskningskolumn, avhandlingsreferat och en rapport från Jesper Lagergren, den första mottagaren av Svensk Kirurgisk Förenings Stora Forskarpris följer vi forskningstemat. Temat fortsät- ter vi med året ut och nästa tema diskuteras för närva- rande och vi ser fram mot att kunna meddela detta på Kirurgveckan. Efter att ha haft förmånen att medverka på en damage control- kurs i Linköping tillsammans med kol- legor från Philadelphia, slås jag av hur lyckligt lottade vi är med få trauma i Sverige. Desto viktigare då att utbild- ning och organisation av svensk traumasjukvård sker på ett ändamålsenligt sätt. Else Ribbe och medförfattare skriver på sidan 74 om den traumautredning som nyli- gen presenterats. Vidare kan vi läsa om det akutkirur- giska nätverkets arbete för att förbättra omhändertagan- det av dem som behöver akut kirurgisk vård. En sak var i alla fall mycket bättre förr. Interkolle- gial kommunikation var inte ett problem i Eksjö 1915. I den mycket fascinerande artikeln av Johannes Järhult på sidan 94 kan ni läsa varför. Bakjoursfall, en betraktelse över kirurgins metod och mycket annat matnyttigt kan vi också läsa om i detta nummer och jag hoppas att det, om än bara en smula, kan underlätta kommunikationen mellan oss och andra i våra komplexa organisationer. Så att vi inte pratar förbi varandra. Det är så onödigt.