Svensk Kirurgi nr 2-16

66 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 2 • 2016 ­ SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 2 • 2016 6 JOHAN SUNDSTRÖM johan.sundstrom@ucr.uu.se Uppsala Forskningens år 2016 – Kolumnen M ånga av de exponeringar man skulle vilja studera kan man av etiska eller andra skäl inte testa i interventionsstudier. Man skulle ju till exempel aldrig kunna randomisera folk till svält, olyckor, höga doser av radioaktiv strålning, att börja röka, låg utbildning och låg lön eller att förbli ogift. Många sådana exponeringar kan man däremot studera i observationsstudier. Av de observationella designerna har kohortstudien det högsta evidensvärdet. I en kohortstudie undersöker man en grupp indi- vider med avseende på en eller flera exponeringar, och denna grupp följer man sedan under en viss tidperiod. Man kan se det som ett militärförband som marscherar fram genom tiden, därav det gamla romerska begreppet kohort. Under denna period noterar man om personerna i kohorten får en viss sjukdom eller avlider. En viktig egenskap hos kohortstudien är att data om exponeringen kan samlas in innan utfallet inträffat. Historisk och framtida exponering Grundmodellen för en kohortstudie är att man definie- rar en exponerad grupp och en oexponerad grupp, och sen följer båda grupperna över tid på samma sätt. I den bästa av världar liknar denna sorts kohortstudie en paral- lellgruppsinterventionsstudie, med enda skillnaden att exponeringen inte är randomiserad. Tyvärr är det förstås så att det faktum att man tillhör en viss exponerings- grupp oftast gör att man skiljer sig på många andra sätt än bara genom exponeringen. Det finns många tekniker för att handskas med det, till exempel restriktion, strati- fiering eller justering. Ibland vill man studera exponeringar som är ovanliga i dag men som retroaktivt kanske går att definiera ganska precist. Man kan då göra en historisk kohortstudie. Man identifierar då en kohort av människor som man i efterhand insett har delat en viktig exponering, och helst också en oexponerad samtida grupp. Därefter tar man reda på vilka utfall de fick. Normalt har såväl expone- ringen som utfallen redan inträffat när studien designas. Ett exempel på en historisk kohort som använts för att studera effekterna av svält är studierna av dem som över- levde belägringen av Leningrad mellan 1941 och 1943. Den populationsbaserade kohortstudien Ett annat vanligt sätt att designa kohortstudier är att i stället för att aktivt söka upp en exponerad och en oex- ponerad grupp inkludera ett sampel av alla personer som lever i en viss stad eller region under en viss tid. Denna typ av kohorter brukar kallas populationsbaserade. De har ett stort värde eftersom alla typer av individer är med, vilket resulterar i en bred generaliserbarhet och möjlighet att beskriva prevalenser av exponeringar och utfall. Men det finns alltid inbjudna individer som inte vill eller av andra skäl inte kommer till under- sökningen eller svarar på brevenkäter. I beskrivningen av sin populationsbaserade kohort måste man därför alltid ange hur stor del av de tillfrågade som verkligen var med i kohorten. Man vet av erfarenhet att gruppen av icke-deltagare på flera punkter skiljer sig från dem som deltar i kohorten. Icke-deltagare kommer ofta från sämre sociala förhållanden och är i allmänhet sjukare och mindre intresserade av sin hälsa. Därför kommer I vår kolumn om klinisk forskning har turen kommit till kohortstudien. Denna studieform har vissa unika fördelar men även vissa specifika svagheter som måste beaktas både vid studiedesign och vid tolkning av resultat. Kohortstudier