Svensk Kirurgi 6-16

314 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 6 • 2016 Avhandlingsreferat svarande resultat; 16 procent efter kemoterapi och 42 procent efter kemoradioterapi (P=0,067). Det var dock ingen skillnad i progressionsfri eller treårsöverlevnad mellan grup­ perna i denna studie. Detta förklaras delvis av att patienterna i kemoradio­ gruppen hade signifikant ökad risk att avlida på grund av komplikatio­ ner eller andra icke-tumörrelaterade orsaker under det första året efter behandling. Anastomosläckage efter strålning? En retrospektiv kohortstudie av patienter som genomgått kurativt syftande esofagektomi med hals­ anastomos 2007–2014 i Stockholm utfördes med syfte att undersöka hur strålfälten placeras samt effekten av preoperativ strålbehandling. Totalt inkluderades 70 patienter varav 42 hade genomgått esofagektomi utan preoperativ strålbehandling och 28 patienter hade fått neoadju­ vant kemoradioterapi. Resultaten visade att fundus på magsäcken, som utgör distala delen i anastomosen, var inkluderad i strålfältet i 93 pro­ cent av de analyserade strålplanerna. Doserna låg från 15–100 procent av totaldosen, medeldosen var 17.3 Gy, och mediandosen var 10,6 Gy. Anas­ tomoskomplikationer efter kemora­ dioterapi med Clavien-Dindo score IVa eller högre, drabbade elva patien­ ter (39 %) efter kemoradio jämfört med sju (17 %) patienter i den icke bestrålade gruppen (p=0,03). Anasto­ moskomplikationer ledde till att tre patienter (11 %) avled efter kemora­ dioterapi, ingen avled i kontrollgrup­ pen (p=0,06). Ojusterat odds ratio för Clavien-Dindo score IVa eller högre efter kemoradio var; 3,2 (95% CI: 1,1-9,8, p=0,038), och justerat för Charlson Comorbidity Index och T-stadium, odds ratio: 6,0 (95% CI: 1,52 -23,50, p=0,021). Neoadjuvans till utvalda? I en studie av effekterna av neoadju­ vant behandling baserat på data från det Nationella Registret för Esofa­ gus och Ventrikelcancer analysera­ des 1020 patienter som behandlats med kurativ intention under åren 2006–2014. Kirurgisk resektion utan neoadjuvant behandling gavs till 499 (49%), neoadjuvant kemoterapi till 205 (20 %), och kemoradioterapi till 316 (31 %) patienter. Neoadjuvant behandling var förknippat med ökad risk för kirurgiska komplikationer och efter kemoradioterapi även post­ operativ mortalitet. Resultaten visade ökad överlevnad efter båda typerna of neoadjuvant behandling för patienter med skivepitelcancer. För patienter med adenokarcinom sågs ingen ökad överlevnad av neoadjuvant behand­ ling. I en subanalys av patienter med ASA 1 och performance score 100 fanns en trend för ökad överlevnad efter neoadjuvant kemoterapi, hazard ratio; 0,47 (95 % CI: 0,21-1.04, P=0,061). Slutsatser Sammanfattningsvis visar denna avhandling att neoadjuvant kemo­ radioterapi ger ökad tumörkrymp­ ning och radikal resektionsfrekvens samt minskad risk för lymfkörtel­ metastaser jämfört med neoadjuvant kemoterapi eller enbart kirurgi. Neo­ adjuvant behandling ger ökad över­ levnad jämfört med enbart kirurgi för patienter med skivepitelcancer men inte för hela gruppen patienter med adenokarcinom. Neoadjuvant kemoradioterapi ökar risken för post­ operativ morbiditet och mortalitet. Förhoppningsvis kommer pågående studier att inom ett par år ge mer detaljkunskap om vilka faktorer som ska styra individualiserad behandling för patienter med esofaguscancer.  Referens 1. Klevebro F. Aspects of Neoadjuvant Therapy in the Curative Treatment of Cancer in the Esophagus or Gastroesopha­ geal Junction: Karolinska Institutet; 2016 ©Fredrik Klevebro. ISBN 978-91-7676-330-8. EVTM-Symposium - in association with www.jevtm.com