Svensk Kirurgi nr 1-17

35 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 1 • 2017 ham, Great Ormond Street Hospital i London och Liverpool är de tre andra enheterna. På samma sätt som i Sverige kan primärvård och andra specialiteter remittera till vilken av de fyra enheterna de önskar. Det inne­ bär att en stor del av patienterna reser långväga för att få kraniofacial vård. De fyra enheterna i Storbritannien är ungefär lika stora och enheten i Oxford startades 1979. Man opere­ rar mellan 80 och 100 transkraniella ingrepp per år. Cirka 200 nya patien­ ter (framför allt kraniosynostoser, för tidig slutning av skallsuturer) remit­ teras årligen till enheten och cirka 30 procent av patienterna är syndromala. De två kraniofaciala överläkarna inom enheten har arbetat 11 respektive 22 år och besitter tillsammans med det övriga teamet kompetens som står sig högt internationellt både kliniskt och vetenskapligt. Fasta rutiner Som fellow inom kraniofacial kirurgi går man tillsammans med två con- sultants (överläkare). Vi opererar två dagar i veckan och varje operations­ dag börjar med att hela teamet går igenom dagens samtliga operations­ fall. Detta sker bara då kirurgen har träffat patienten innan och samtyck­ esformulär fyllts i. Det innebär att en ny samling kan behöva ske om patienterna kommer in senare på dagen. Innan steriltvättning påbörjas kontrolleras ånyo samtyckesformu­ läret och en standardiserad WHO- incheckning utförs. Kirurgen får sedan inte lämna operationssalen innan WHO-utcheckning skett. En skriftlig operationsberättelse måste också följa med patienten efter opera­ tionsavslut. Som fellow steriltvättar man och förbereder alla patienter. Man opererar under handledning, överläkaren är (beroende på ingrepp) sterilklädd eller inte. Det finns en tydlig hierarki i operationssalen där underläkare, ST-läkare, randare och fellows på något underförstått och outtalat sätt verkar veta vem som ska göra vad. Vi har röntgenrond en dag i veckan och mottagning två dagar i veckan. Man förväntas antingen sitta med på överläkarens mottagning eller ta patienter parallellt med över­ läkaren. En dag i veckan är det Mul­ tidisciplinär Konferens och mellan 15–30 patienter ses vid varje tillfälle. Det multidisciplinära teamet består av representanter från plastikkirurgi/ kraniofacialkirurgi, neurokirurgi, oftalmologi, psykologi, logopedi, kli­ nisk genetik, ÖNH och käkkirurgi. Det är inte ovanligt att det sitter mellan fem och tio personer med på varje mottagningsbesök. Chinos och pappersjournaler Mycket är givetvis annorlunda jäm­ fört med vårt svenska system. Mitt fellowship inleddes med ett stort inköp av chinos till exempel. Man är civilklädd som läkare och byter Fellowship enbart om då det är dags för opera­ tion. Plastförkläden används sällan (aldrig) och handsprit med måtta. En större del av patienterna får anti­ biotikaprofylax jämfört med hemma i Sverige. Längtan efter Take-Care, Cosmic och Medinet har aldrig varit större hos mig; på John Radcliffe har man fortfarande handskrivna journa­ ler samtidigt som det finns ett data­ journalsystem infört (som används delvis). Detta innebär att man kan behöva spendera flera timmar på att försöka få tag i patientens rätta och fullständiga journal. Men det finns också mycket att lära av det brittiska systemet; en heldag per månad har samtliga kliniker ”studiedag” med utbildning och M&M-genomgång. Operationslistan slutförs vanligen utan strykningar och bytena är excep­ tionellt snabba (speciellt mot efter­ middagen). Jag ser fram emot ytterligare åtta lärorika och inspirerande månader som fellow på John Radcliffe och kan varmt rekommendera ett fellowship- år, speciellt i Oxford.  Trots att våra digitala journalsystem har brister längtar man efter dem när man tvingas jobba med pappersjournaler.