Svensk Kirurgi nr 1-17

50 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 1 • 2017 instrumentet upplevas som en del av kroppen – instrumentet blir ”kropps­ eget” och får en egen representation i hjärnan. Detsamma gäller vana hantverkare i hanteringen av verktyg och säkerligen också den vane och vältränade kirurgen i hanteringen av de kirurgiska instrumenten – instru­ mentet blir en naturlig förlängning av handen. Den amputerade handen Traumatiskt eller kongenitalt ampu­ terade händer medför förstås speciella problem vad gäller identitet och för­ mågan att fungera i ett komplicerat samhälle. Ett plågsamt fenomen är den så kallade fantomkänslan som drabbar många amputerade och som innebär att den amputerade handen upplevs som om den finns på plats och ofta också att den kan vara mycket smärtsam och plågsam för den drabbade. Orsaken kan ses som ett resultat av den omfattande omorganisation som sker i hjärnans synapser i samband med amputatio­ nen. Vid en amputationsskada kan den avskilda handen ofta med gott resultat replanteras om handen är välbevarad och replantation kan ske snabbt efter skadan. Vid en del kli­ niker i världen utförs också trans­ plantation av händer vilket emellertid förstås kräver en mycket väl utbyggd organisation och som är förenat med en mängd etiska, juridiska och medicinska problem. Dessa patienter kräver en livslång behandling med Referat Kirurgveckan immunosuppressiva läkemedel och det gäller att väga nackdelarna med en sådan medicinering mot de för­ delar en handtransplantation kan ge, särskilt om det finns en kvarvarande välfungerande hand. Tankestyrda handproteser Tankestyrda myoelektriska handpro­ teser har funnits i många år. Dessa proteser bygger på en mekanisk hand som kan öppna och stänga sig och som regleras av muskelsignaler från underarmens sträck- och böjmuskler. Dessa protestyper har genom åren förfinats dels genom konstruktion av en mer avancerad mekanik som möjliggör en mängd olika grepp, dels genom en mer avancerad elektronik med registrering av signaler från flera olika muskler i underarmsstumpen som genom mönsterigenkännings­ teknik associeras med flera olika greppfunktioner i protesen. Ett problem med dagens hand­ proteser är att de saknar känselfunk­ tioner och att de därigenom inte uppfattas av bäraren som en naturlig del av kroppen. Det pågår emellertid mycket forskning på flera laboratorier i världen där man på olika sätt försö­ ker mata in sensorisk information från proteshanden direkt i nerverna inom bärarens underarm. I Lundborgs egen forskningsverksamhet användes i stället en princip där taktila stimuli i proteshanden istället omvandlas till taktila stimuli mot underarmens hud, en princip som visat sig vara mycket användbar. Handen i evolutionen Människans förhistoria är ett fasci­ nerande fält där det ständigt dyker upp nya fynd och nya teorier. De äldsta fynd man idag känner till från tidiga upprättgående förmänniskor är 4,4 miljoner år gamla och härrör från Etiopen (Ardipithecus ramidus). Dessa förmänniskor hade mycket väl utvecklade händer, inte så olika våra egna, men oerhört små hjärnor med en volym som motsvarar en fjärdedel av våra. Många paleoantropologer menar att den väl utvecklade handen med alla dess rörelse- och greppmöj­ ligheter stimulerat hjärnans utveck­ ling mot större volym och mer avan­ cerade kognitiva funktioner. Handens goda greppförmåga i kombination med en alltmer utvecklad kognitiv förmåga har också lett till tillverkning av enkla vapen så att det blivit möjligt att fälla även större djur – tillgång till kött kan ha främjat hjärnans utveck­ ling. De välutvecklade händerna har sannolikt varit viktiga för kommuni­ kation mellan individer genom och åtbörder långt innan talorganen varit färdigutvecklade – ett gesternas språk kan ha föregått det talade språket. Med mer utvecklade talorgan har så småningom tal i kombination med gester blivit en naturlig form av kom­ munikation där hjärnans områden för tal och handrörelser delvis överlappar i framhjärnans Brocas centrum*.  * Den som vill läsa mer rekommenderas läsa Göran Lundborgs bok ”Handen och Hjärnan – från Lucys tumme till den tankestyrda robot- handen”, utgiven på Atlantis förlag 2011. Vi hälsar följande nya medlemmar varmt välkomna: Isabelle Bourghardt, Lotten Darlin, Anna Górska, Thordur Gunnarsson, Nils Hemmingsson, Niklas Holmlöv, Yashar Khoshkar, Lina Roos, Fredrik Stålberg, Lina Wallberg och Bára Vlcková. Nya medlemmar i Svensk Kirurgisk Förening