Svensk Kirurgi nr 3-17

120 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 3 • 2017 bara handlat om volymer och visst har det betydelse men mycket kan kompenseras med ett systematiskt och stan- dardiserat arbetssätt. Det har vi tydligt visat i Sverige, för vi är duktiga när det gäller kvalitét utan att ha höga volymer. I internationell jämförelse har oftast även våra stora centra låga volymer. Helhetssyn i förbättringsarbete Att sträva efter god kvalitét är en självklarhet och visst ska ”sällandiagnoser” nivåstruktureras, men det måste göras i balans med den övriga vård som medborgare och patienter förväntar sig att få. Cancersatsningen och RCC har medfört mycket gott men ett ytterligare fokus på processernas helhetsgrepp och inverkan på övrig sjukvård måste tas. Cancersatsning och nivåstrukturering behöver inte vara ett hot för länssjukvården utan vi ska se den som en förbättringsprocess för patienterna men för att den i slutänden ska bli en framgång så måste hänsyn tas till hela sjukvårdsstrukturen och inte bara till fragmen- terade delar av processer. Om inte så blir det sämre för patienterna. Ökad sårbarhet? För oss i Norrbotten, en fjärdedel av Sveriges yta, påbör- jade vi vår egen nivåstrukturering för 15 år sedan. Fem självständiga kliniker med dygnet-runt verksamhet har blivit en länsklinik med två enheter (Gällivare och Sunderby sjukhus) som bedriver 24/7 verksamhet och där all cancer och tyngre kirurgi sker vid Sunderby sjuk- hus. Vid övriga tre sjukhus – Piteå, Kalix och Kiruna – sker huvudsakligen mottagnings- och endoskopiverk- samhet. Resan har gått bra tack vare en huvudman, gemensam journal och inte minst en känsla av samhörig- het och insikt, men någon kirurg finns inte kvar på tre av de ”nedlagda orterna” och stora svårigheter råder att bemanna Gällivare, som inte längre har kvar stor buk- kirurgi. Denna företeelse måste beaktas vid alla beslut rörande cancerprocesserna då förändringar i sjukhusets utbud har stor betydelse för sjukhusens fortlevnad. Jag nämner att ”Resan har gått bra” men idag ser vi en påtaglig sårbarhet med färre opererande enheter, något att reflektera över när vi ivrar iväg mot några få högvo- lymcentra. Gemensamma problem Är svensk sjukvård i brygga? Ja, det ser inte bättre ut. Den nedåtgående spiralen är uppenbar och måste på något sätt brytas. Det är svårt att tro att det går att göra utan att öka attraktionskraften för arbeten som omfattar obekväm arbetstid även om det säkert inte bara handlar om löner och scheman. Problematiken delar vi med uni- versitetssjukvården och oavsett om vi jobbar inom läns- sjukvården eller på universitetskliniken så är vi beroende av varandra för patientens flöde genom vården. Jag är därför glad att Svensk Kirurgisk Förening upp- märksammat vår del i sjukvården med aktuellt temaår. Jag pläderar också för att Svensk Kirurgisk Förening måste bli en tydlig aktör i svensk sjukvård.  Valberedningens förslag för Svensk Kirurgisk Förening Skattmästare 2018–2020 Per-Anders Larsson, Helsinborg/Skövde Nyval Internationell sekr 2018–2020 Malin Sund, Umeå Omval Redaktör 2018–2020 Anna Leifler, Stockholm Nyval Revisor, ordinarie 2018 Conny Wallon, Linköping Omval ” Jonas Bengtsson, Göteborg Omval Revisor, suppleant 2018 Helena Taflin, Göteborg Omval ” Carl Montan, Stockholm Omval Valberedningen: Pär Myrelid, Linköping (sammankallande), Mats Lindblad, Stockholm och Lotta Wadsten, Sundsvall. Kolumnen – Länskirurgi