Svensk Kirurgi nr 3-17

119 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 3 • 2017 19 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 3 • 2017 Kolumnen – Länskirurgi kollegor? Det finns en stor risk att det är ett steg mot självdöd och det måste bekämpas till varje pris. Nivåstrukturering Nämnda förändringar utgör för oss mycket större inskränkning i verksamheten än den nivåstrukturering som så ofta diskuteras. Visst har den medfört att vi slutat med esofagus- och ventrikelcancer- kirurgi och visst kommer det på sikt innebära sämre möjligheter att både utreda och palliera nämnda grupp, men volymen är ändå begränsad. Nivåstruktureringens utveckling måste även denna gång kommente- ras. Svensk sjukvård uppvisar bättre resultat än någonsin. Behandlings- resultaten inom cancerområdet och kärlkirurgin är i ett internationellt perspektiv i absolut toppklass. En vård som både vilar och till stora delar utförs inom länskirurgins ramar. Hur stor andel av cancervår- den som utförs inom länskirurgin har jag inga siffror på men 70 pro- cent av all koloncancer opereras utanför universitetssjukhusen. Trots dessa resultat och det oavvisliga sambandet mellan can- cerkirurgi och upprätthållandet av förmågan till akut kirurgi har en enmansutredning med ett fragmenterat cancerfokus utan hänsyn till dessa samband satt det svenska sjukvårds- systemet i gungning. Mycket av nivåstruktureringen har Delar av kirurggänget en dag med två strukna salar. till operation. Otroligt frustrerande för den drabbade patienten, otroligt frustrerande för kollegor och övrig personal och ett stort resursslöseri för verksamheten. Vårdavdelningarna knäar och även om vi klarat oss hyfsat från att begränsa antalet vårdplatser, för närva- rande är endast nio vårdplatser stängda (12 %), så bidrar även dessa problem till produktionsstörningar. Inte bara strykningar utan att vi även att vi tvingats bemanna vårdavdelningarna med mer läkararbetskraft för att kompensera bristande erfarenhet och kunskap hos vårdpersonalen. På våra fyra vårdavdelningar hade vi under 2016 mellan 30 och 40 procents personalomsättning. Det kostar oer- hört mycket kompetens, resurser och pengar. Vi har köer och emellanåt sitter ett antal kirurger utan planerad sysselsättning på grund av plötsliga strykningar. Detta i kombination med minskad tilldelad operationstid och försämrad ekonomi gör att vi idag är nära att överväga att ytterli- gare minska vår verksamhet och helt enkelt sluta med viss elektiv prio 3 verksamhet. På grund av inskränk- ningarna når vi knappt upp i tillräck- ligt höga volymer för vissa ingrepp (exempelvis obesitas) och verksam- heten blir inte heller effektiv och planeringsbar. Det finns dock en påtaglig och uppenbar baksida med detta – hur ska vi på sikt upprätthålla ope- rativ kompetens och hur ska vi kunna utbilda våra yngre ”Trots dessa resultat och det oavvisliga sambandet mellan cancerkirurgi och upprätthållandet av för- mågan till akut kirurgi har en enmansutredning med ett fragmenterat cancer- fokus utan hänsyn till dessa samband satt det svenska sjukvårdssyste- met i gungning.”