Svensk Kirurgi nr 3-17

158 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 3 • 2017 I inledningen klargör Grantcharov att utbildningsfrågor inte enbart handlar om ST-läkare utan det handlar även om den fortsatta per- sonliga utvecklingen som varje kirurg gör ända tills den dag man pensione- ras! En av de största utmaningarna, enligt Grantcharov, är att kirurgkåren behöver genomgå en kulturföränd- ring både på individ- och organisa- tionsnivå. Han menar att vi kommer att behöva se över selektionen av ST-läkare, införa mental träning och kontinuerligt bedöma och examinera teknisk färdighet. Därutöver vill han införa ett system med feedback och analys från dagens händelser i opera- tionssalen. Han menar att den feed- back som ges till ST-läkare idag inte alltid är konstruktiv. Feedback blir meningslös om individen inte kan förstå vad som har varit bra, mindre bra och var potentialen till förbätt- ring finns. Han pekade även på att det är stora skillnader internationellt i hur man utexaminerar specialis- ter. Hur säkerställer vi att det är en patientsäker kirurg vi släpper ut när hen är klar specialist? Inspiration från toppidrottsutövare I teorin har den kirurgiska utbild- ningen förändrats till att bli mer kompetensbaserad i och med att lärlingsmodellen har förkastats. I praktiken fortsätter vi att lära ut och träna största delen av de kirurgiska färdigheterna i operationssalen på våra patienter. Grantcharov upplever att ny kunskap kring patientsäkerhet och kirurgisk utbildning ännu inte har implementerats i verksamheten i samma utsträckning som ny kunskap har anammats inom andra högriskin- dustrier. Han har bland annat visat att vi kan lära oss från toppidrotts- utövares arbetssätt med att analysera prestationer och därigenom höja för- mågan att utöva säker kirurgi. Det handlar inte alltid om mängdträning utan att träna rätt ( deliberate prac- tice ), värma upp, nyttja videoanalys samt utöva mental träning inklusive visualisering av kritiska moment och eventuella kriser som kan uppstå 1-4 . Inom idrottsvärlden sker selek- tion baserat på färdigheter. Redan från början går det att identifiera per- soners olika potential i att utveckla laparoskopisk färdighet. I en studie visade det sig att upp till 22 pro- cent av ST-läkarna hade problem vid inlärning av laparoskopi. Tio procent lärde sig snabbt men presterade sedan under kompetent specialistnivå, åtta procent var så kallade slow learners , och de sista fyra procenten var terrible from the beginning to the end utan jämnhet i prestation och där inlär- ningspotentialen ansågs begränsad 5 . En försmak på den studie som publicerades i april i år presenterade Grantcharov i Malmö. Han hade låtit 65 läkarstudenter genomgå ett curri Utbildning Kan övning göra alla till mästare? Och hur kan en black box i operations- salen ge oss säkrare kirurgi? På Kirurgveckan i Malmö hade utbildningskommittén bjudit in professor Teodor Grantcharov från Toronto, som är en internationell stjärna inom kirurgisk utbildning och hjärnan bakom operationssalens black box . Grantcharov har rötter i Skandinavien då han utbildades till kirurg i Köpenhamn. Hans forskningsområde omfattar kirurgisk utbildning, mini- malinvasiv kirurgi och patientsäkerhet. Han hämtar inspira- tion från såväl flygindustri som toppidrott, där en gemensam nämnare är datainsamling och händelseanalys. KRISTINE HAGELSTEEN Lund kristine.hagelsteen@med.lu.se @K_Hagelsteen