Svensk Kirurgi nr 4-17

189 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 4 • 2017 förefaller vara från engelskspråkiga länder såsom England, USA, Canada och Sydafrika, men inte så få tyskar och andra européer är också verk- samma här. Man kan inte konkurrera med de australiska lönerna, så fokus ligger på att erbjuda en bra work-life balance och stimulerande arbetsvill- kor. Exempelvis är nuvarande kli- nikchefs mission statement att vi skall vara the happiest department of surgery in New Zealand . Lönen och förmå- nerna är bra, men vad jag förstår inget konkurrensmedel gentemot de stora sjukhusen, då det förefaller föreligga rena tarifflöner i landet. Privatpraktik förefaller mer regel än undantag, men är tydligen mer lukrativt i storstads- områdena. Officiellt rekryterades jag själv för att tillföra kompetens inom buk- kirurgi, kolorektal och onkologisk kirurgi, laparoskopi och trauma. Att jag är utbildningsintresserad och brinner för att se mina kollegor växa var ett plus liksom min docentur och möjlighet att hjälpa till med hand- ledning och journal clubs . MEN väl på plats framkom med all önskvärd tydlighet att det är annat som väger tyngre i valet av medarbetare och vad man lockar med. ”Ingen flyttar till Taranaki för att arbeta tolv timmar om dagen och sitta i bilköer”. Hela familjens intresse för friluftsliv, att jag närapå missade jobbintervjun på grund av en flugfiskeresa och att jag ett par gånger i veckan prioriterat att vara fotbollstränare för min äldste pojks fotbollslag under sex år vägde betydligt tyngre än formella meriter. Precis som i Sverige är utbild- ningsläkare en viktig rekryteringsbas för framtida specialister till läns- sjukhusen. Eftersom registrars rote- rar varje år får de erfarenheter från olika sjukhus. Dock verkar de flesta jag kommer i kontakt med känna att de vill vara ett antal år på större sjukhus innan de känner sig trygga i att söka ett jobb som consultant på landet. Flera kollegor har påpekat att det lilla sjukhuset gör det lättare att lära känna varandra även över klinik- gränserna, vilket både underlättar bra samarbete och gör det nödvändigt. Ett bra schema, rimliga arbetstider och framförallt möjligheten att själv kunna organisera sin tid och sitt Yngste sonen och författaren på vintervandring upp till slalombacken på Mount Taranaki en av årets få skiddagar. En timme bort från fin vågsurfing! arbete förefaller vara viktigt från en rekryteringssynpunkt. Tillämpbarhet för Sverige Det kan anses elitistiskt att inte vilja skriva sina egna recept, sjukintyg, epikriser och glädjas åt att ”under- huggarna sliter”, men det är resurs­ effektivt och utbildningsläkarna går en ljus framtid till mötes eftersom kompetenstrappan är brant. Redan förstaårs- registrars delegerar mycket av sin administration. Däremot utbildas inte kompetenta specialist- sjuksköterskor på samma sätt som hemma. Consultants arbetar betydligt färre timmar än vi gör som överläkare hemma (ej privatkliniken inklude- rat), men arbetsuppgifterna är mer relevanta och fokuserade på kärnverk- samheten och jag tror många hemma skulle uppskatta färre timmar framför datorn och med icke-kvalificerat pap- persarbete. Det borgar rimligen även för en bättre fortsatt kompetensut- veckling. En individuell, väl tillta- gen utbildningspeng som förväntas utnyttjas tror jag både gagnar indi- vider som vill driva sin egen kompe- tensutveckling och verksamheten för att motivera dem som kanske inte spontant söker kurser och konferen- ser så ofta. Det största intrycket är dock hur självständighet och ansvarstagande både förutsätts och premieras. Att ge kirurger möjlighet att själva kunna påverka sin arbetsmiljö, sitt arbete och sina arbetstider är något jag tror svenska arbetsgivare skulle kunna rekrytera med. I mitt tycke vill den överväldigande majoriteten av oss göra ett så bra jobb som möjligt och vi är beredda att ta ansvar för det om vi ges möjlighet. Jag skulle önska att vi i Kirurgsverige skulle våga lita på att kompetenta anställda är ansvars- tagande och inte behöver detaljstyras. Jag tror även på luft i systemet och att luften ger större vilja att ställa upp för varandra och hitta bra lösningar för våra patienter. Alla önskar vi nog en miljö med god kollegialitet, där vi vill varandra väl och har roligt på jobbet. Kanske blir jag helt hemsk och odräglig när jag kommer hem och hävdar att vi kirurger skall göra det vi gör bäst och att allt annat kan göras av andra. Eller så blir jag så där lycklig över allt som fungerar och är så fantastiskt bra hemma och lätt att glömma. Som våra superkompetenta sköterskor, vårt icke-hierarkiska sätt att förhålla oss till varandra, att vi blir allt mer jämställda, att vi har resul- tat i världsklass, att vi har forskning i framkant och att vi i stora delar av landet har riktiga årstider. För att inte glömma möjlighe- terna till fjällvandringar, fiske, skid- åkning och ljusa sommarnätter i skär- gården.  Länskirurgins år