Svensk Kirurgi nr 4-17

188 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 4 • 2017 College of Surgeons, RACS ) lägger lite större tonvikt vid breddutbildning under motsvarande ST. Sannolikt delvis beroende på att det finns ett antal avlägset belägna, mindre sjuk- hus i Nya Zealand och i Australiens outback . Utbildningen av registrars (ST) är femårig och de flesta vikarie- rar minst ett år, inte sällan två till tre, innan de antas till utbildningen samt gör ett par fellowships innan de söker jobb som consultants. När utbildningsläkare väl är antagna som registrars är de garante- rade arbete med bra förmåner under hela perioden, men de har ett år långa placeringar på olika sjukhus och vad jag förstår inte längre än sex månader på samma team. De kan önska olika sjukhus, men det är specialistföre­ ningen som fördelar registrars till de olika sjukhusen. De arbetar ganska hårt, med täta jourer och målbe- skrivningen ställer såsom den tidigare svenska krav på ett visst antal ingrepp av olika slag. Inte bara totalantalet, utan även andelen de assisterar res- pektive tar huvudansvaret, vilket stäl- ler krav på oss handledare att ”släppa till”. De loggar alla sina operationer och endoskopier online direkt via telefonen. De teoretiska kunskaps- kraven är höga och de har ett par stora examinationer under sin kirurg- utbildning, vilket bidrar till en hög teoretisk kunskapsnivå. Mitt intryck är att registrars har en generellt högre teoretisk kunskaps- nivå och praktisk färdighetsnivå än i Sverige. Möjligen är jag något färgad av att sjukhuset där jag arbetar tyd- ligen får selekterade och kvalificerade registrars i slutfasen av utbildningen. Anledningen är att våra registrars får arbeta mycket självständigt och tillåts få mycket praktisk träning, varför pla- ceringar här är populära. Även själva New Plymouth och möjligheten till en outdorsy lifestyle lockar. Till skill- nad från Sverige är systemet med akutläkare väl utbyggt. Mina regist- rars fungerar som operationsjourer med jour i hemmet och ser enbart ”kirurgisk sjuka” patienter som behö- ver läggas in. De arbetar dagen efter jour med beredskap för akutoperatio- ner, så deras incitament att operera nattetid är klart begränsat. Jourkomp eller ledighet efter jour förekommer i princip inte för registrars eller consul- tants , men väl för house officers/house surgeons (AT och vik ul före ST) som har sjukhusbunden jourtjänstgöring. Avdelningen sköts i stor utsträck- ning av house officers, varför åtmins- tone seniora registrars konsekvent delegerar daganteckningar, epikriser, remisser med mera och istället foku- serar på de svåra samtalen, kontakten med andra specialiteter etcetera. En vanlig vecka hinner registrars därför med motsvarande två hela operations- dagar, en skopidag, en mottagnings- dag och en dag med att ha dagjour- skap/akutkirurgi/inläsning. Rimligen är det över det svenska genomsnittet? Skall vi ha breda länskirurger i framti- dens Kirurgsverige finns det nog delar av motsvarande ST-utbildning utom- lands som är värda att reflektera över. Rekrytering av länskirurger Enligt uppgift är 30 procent av de nyazeeländska läkarna verksamma i Australien, så en relativt stor andel av läkarna här är, som jag själv, impor- terade utomlands ifrån. Majoriteten Äldste sonen vid New Chums beach anpassar sig till ”the Kiwi way”, dvs barfotagång. Ofta ser man barfota skolbarn året om och inte sällan barfota vuxna till och med i städerna. Länskirurgins år