Svensk Kirurgi nr 4-17

187 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 4 • 2017 legorna som villigt delar med sig av sina plastikkirurgiska tips och trix. Amputationer ovan och nedom knä- leden räknas som allmänkirurgi. Bra arbetstider Stämpelklocka fungerar ju naturligt- vis inte när man jobbar under ansvar, när det behövs på kvällar, helger, semester och med schablonersätt- ning inbakad i årslönen, men vecko- arbetstiden är sammantaget betydligt mindre än hemma och man får mer gjort. Luften i systemet är god och under den vanliga arbetsveckan har vi rätt till fem icke schemalagda moduler i veckan, det vill säga halva(!) veckan. Det blev rätt snart för trist så jag har en extra halvdag skopier i veckan schemalagd, men får då också en halv dag extra betalt per vecka… Den icke schemalagda tiden kan annars användas efter eget samvete till att undervisa, ronda, forska, göra akut­ operationer, handleda, gå på möten, planera sin verksamhet, administrera kliniska ärenden/klinikens verksam- hetsutveckling, förkovra sig eller göra annat av relevans för kliniken eller den egna fortbildningen. Att komma hem till familjen tidigt ett par dagar i veckan, eller ta ledigt en halvdag för att vågorna är bra för surfing eller skidliften på berget är öppen upp- muntras. De andra kirurgerna hinner med ett antal pass på sina privatmot- tagningar under arbetsveckan. Möjlighet att påverka Det lilla sjukhuset har sina klara fördelar med korta beslutsvägar och möjlighet att påverka. Varje månad träffar vi sex consultants sjukhusled- ningen ett par timmar en kväll. Under dessa möten är det tydligt vem som är där för vem och mitt intryck är att ledningen försöker anpassa resurserna till våra behov. Sjukhusets ersätt- ning förefaller vara beroende av hur mycket vi ”producerar” så det ligger i deras intresse att hålla oss nöjda, engagerade och ansvarstagande. En liten kulturchock var insikten om att sjukhuset som kollektiv faktiskt är genuint intresserat av att medarbe- tarna mår bra och trivs. Som exempel kan nämnas sjuka kollegor som fort- sätter att få lön, trots att sjukhuset inte behöver betala eller kollegor som talar om för ledningen att de borde behandla någon bättre och något faktiskt förändras. Det lilla sjukhuset har naturligtvis även sina svagheter. Spetskompetens saknas inom exem- pelvis radiologi eller anestesi. Tyvärr är radiologiutlåtanden emellanåt av bristande kvalitet och det är endast en av radiologerna som är bekväm med interventioner. Långt ifrån alla narkosläkare är vana vid thorakala epiduraler eller större kirurgi. Jag har inte under en sekund saknat stämpelklockan eller att fylla i jourlistorna som hemma. Arbete under ansvar passar mitt kynne per- fekt och motiverar mig betydligt mer. Snarare är det lätt att ta på sig för mycket än tvärt om och det verkar gälla de andra consultants också. Grundlönen är bra (betydligt bättre än hemma samt lägre skatt) och varje consultant har dessutom tio arbets- dagar samt motsvarande 100000 kronor öronmärkta för sin egen kompetensutveckling varje år. Detta kan användas till valfria konferenser (konferensavgift, resor, hotell, mat), litteratur, studiebesök, men även ny dator eller telefon. Åker man på konferens en lördag-söndag så kom- penseras man med två lediga dagar med lön. Kraven på dokumenterad vidareutbildning är höga och ve den som låter de egna kompetensmedlen samla damm. De flesta har även en sabbatical (sabbatsperiod) med full lön på tre till sex månader inskriven i kontrakten att använda vart femte till vart sjunde år för studiebesök, arbete på annan klinik med mera. Semester- ledigheten är sex veckor per år. Utbildning till länskirurg Liksom i Sverige ser man problemen av den tilltagande subspecialiseringen av kirurger och den hotande bristen av breda och erfarna allmänkirur- ger. Mitt intryck efter ett halvår på plats är dock att man i motsvarande specialistförening ( Royal Australasian Mitt första team: Lucy Hinton ( junior registrar ), Carissa Sutherland ( house officer ), Jon Barnard ( senior registrar ). Länskirurgins år