Svensk Kirurgi nr 4-17

186 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 4 • 2017 ter och vara medveten om resurserna vad gäller utrustning och kompetens. Mitt intryck är att kollegorna inte tar sig vatten över huvudet vad gäller lågvolymskirurgi inom exempelvis malign övre GI. Ibland reser de med sina patienter för operation på större centra. Mindre papper Varje consultant har tre trainees (utbildningsläkare) på olika nivåer knutna till sig. Hela organisationen är uppbyggd för att utnyttja consultants kompetens och tid. Exempelvis har jag med mig en till två underläkare på mottagningen som ser patienter parallellt med mig, får handledning och gör mycket pappersarbete, så vi kan hinna se 15–20 patienter tillsam- mans på en halvdag. Ibland är det körigt, men oftast hinner vi lära var- andra en del och vara färdiga på utsatt tid. Jag försöker organisera mina mot- tagningar så att vi ser patienter med liknande tillstånd under ett pass och sedan sammanfattar förmiddagen i ett utbildningspass med att generalisera från de aktuella patientmötena. På skopipassen gör utbildningsläkarna ofta alla notat, recept, PAD-remisser med mera mot att de även får hand- ledning i att skopera. Journalföringen skiljer sig påtagligt. Mottagnings- notat skrivs som ytterst hövliga brev dikterade till patientens husläkare och från vårdtillfällen skrivs endast in- och utkrivningar in i datajourna- len, medan kardex, daganteckningar mm handskrivs oläsligt på papper. Det är en lisa för okomplicerade fall, men utmanande och tidsödande när det är komplexa frågeställningar. Jourer och akutkirurgi Även joursystemet skiljer sig markant. Eftersom vi bara är sex consultants är man bakjour var sjätte vardag och var sjätte helg från fredag morgon till måndag morgon. Jourarbetet är frek- vent, men inte så belastande. Under mitt första halvår har jag bara behövt åka in till sjukhuset ett par vardags- kvällar, för ett fåtal operationer på helgen efter ronden och aldrig blivit störd nattetid. PAL-skapet inklude- rar alla akutinlagda på så sätt att jag ansvarar för alla som kommit in när jag varit bakjour. Är en akutinlagd patient välkänd eller nyopererad av en kollega hör det naturligtvis till god ton att förhöra sig om de hellre har patienten under sina vingar. Akuta operationer får man klämma in när det går – mellan mottagningspa- tienter, på ”lediga” moduler eller i värsta fall efter ordinarie arbetstid. Tillgången till akutsal är dock skap- lig dagtid så det mesta kan skjutas till nästa dag då registrars (ST) prioriteras för att operera. Officiellt ”under” den consultant som ansvarar för patienten, men det mesta klarar registrars själva. Bred elektiv profil Det elektiva arbetet på operation är varierande och för min del med tonvikt på tarmkirurgi, gallkirurgi, proktologi och bråckkirurgi (ingui­ nal, umbilical, ärr med mera) där jag numera gör det mesta laparosko- piskt. Bröst- thyroidea- och plastik- kirurgi har jag endast gjort mindre av då kompetensen i kollegiet för detta är god. Av nöd blir det en del udda kirurgi, men viljan att hjälpas åt är stor. Några dagar i veckan har vi urolog och kärlkirurg på plats. Till skillnad från hemmavid i Sverige tar vi här hand om diabetesfötter, cellu­ liter och mycket hudcancer. Solen är stark, mycket stark och ozonlagret tunt, så hudcancer i alla dess former är vanlig. Delhuds- och fullhuds- transplantat i alla dess former hör till grundkunskaperna för kirurgkol- Taranaki Base Hospital med Mount Taranaki i bakgrunden. De äldre delarna upplevs som en tidsresa till engelskst 60-tal, medan till- byggnaderna från 2013 känns som hemma. Fotograf Peter Marko (Consultant Anaesthetist). Länskirurgins år