Svensk Kirurgi nr 4-17

206 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 4 • 2017 H ur ser modellen ut för infek- tioner och andra komplika- tioner i sjukvården? Vilken är förklaringen? Vilka är de i grunden styrande omständigheterna för kom- plikationerna? Idén med en formule- rad modell är att den kan prövas. Den går att motbevisa, eller åtminstone göras mindre trolig. När mätningarna stämmer med vad modellen förutser kan det istället antas att förståelsen är på rätt väg. I en tidigare reflek- tion om den postoperativa infektio- nen skrev jag att det är avvägningen i tre komponenter som ger risken för infektion. De tre komponenterna är patienten, sjukdomen och behand- lingen. Alla kända faror för en infek- tion kan hänföras till någon av de tre delarna. Den nationella modellen SKL:s nationella punktprevalensmät- ning av vårdrelaterade infektioner sedan 2008 anger sex riskfaktorer som ansågs öka risken för en infektion. De sex faktorerna är en CVK eller dialyskateter, en aktuell operation, en urinvägskateter, mekanisk ventila- tion, immunnedsättande läkemedel och antibiotikabehandling inklusive profylax. Alla dessa sex är egentligen delar av behandlingen på sjukhuset för sjukdom och det är därför fel att se dem som riskfaktorer. Det för ing- enstans att ta bort antibiotikaprofy- laxen i kirurgin för att undvika en fara för infektion. Det är däremot rätt att se alla sex behandlingarna som mar- körer för sådan sjukdom som behö- ver en större behandling på sjukhu- set. Omkring 95 procent av all VRI identifierades hos patienterna som behövt en eller flera av de sex behand- lingarna. Ju fler desto högre risk från vilket kunskapen är att allvarligare sjukdom behöver större behandling som ger fler infektioner (Fig 1). När ingen av de sex behandling- arna behövdes för sjukdomen ses VRI hos bara en procent av patien- terna. Det kan därför sägas att SKL har undersökt behovet av en särskild behandling som markör för VRI och därmed indirekt undersökt allvaret i sjukdomen, men patientens diagnos identifierades inte alls. Patienternas diagnoser kan indirekt förstås från den stora skillnaden i VRI mellan olika specialiteter. Det är andra diag- noser som behandlas på urologen än de som behandlas på gynekolo- gen. VRI är tre gånger vanligare på urologen. Det är åter andra patien- ter och diagnoser som behandlas på universitetssjukhusen som har högst förekomst av VRI. Patienten själv karakteriserades inte heller närmare än till kön och ålder i SKLs nationella studie. Män har två procentenheter högre förekomst av VRI, av odefini- erad anledning som kan vara mäns större storlek. Patientens ålder är en markör för både kronisk sjukdom, som är vanligare hos äldre, och för diagnosen cancer, som är vanligare i åldern kring 70 år. Båda omständig- heterna ger högre förekomst av VRI. Kirurgin måste fungera i bakteriernas värld Det nationella programmet för att halvera de vårdrelaterade infektionerna nådde inte målet. PO Nyström menar att resultatet var förväntat då bakgrundsfaktorerna blev oförändrade. Nya evidensbaserade riktlinjer för att motverka kirurgins infektioner är på väg från WHO. Antibiotikaprofylaxen står sig men mer uppmärksamhet på patientens fysiologi. PER-OLOF NYSTRÖM Linköping p-o.nystrom@telia.com Kirurgisk reflektion