Svensk Kirurgi nr 6-17

291 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 6 • 2017 hemmakliniken/sjukhuset för den andra hälften. För övrigt var det precis samma upplägg som de hade för gruppens doktorander som arbe­ tade på universitetskliniken. En fördel som jag upplevde var att jag som ensam doktorand på sek­ tionen hemmavid (jag hade ytterli­ gare en kollega på en annan sektion som också var distans-doktorand) var just det att jag var ensam i den positionen. Min forskningstid fick ju – som på alla andra ställen tänker jag – jämkas mot klinikens/sektio­ nens behov av min närvaro, men jag behövde inte konkurrera med kolle Länskirurgins år gor om just sådan tid. Dessutom blev min forskningstjänst efter hand också något som kunde gagna kliniken, till exempel i handledandet av yngre kol­ legor, och även något som gjorde att kliniken syntes och representerades i andra sammanhang än den annars hade gjort; en slags positiv spin-off- effekt kan man säga. Dessutom upp­ levde jag också ganska tydligt att den kunskap som man under forskarut­ bildningen tillgodogör sig på olika vis ökar den vetenskapliga nivån på sektionen och kliniken på hemma­ plan, vilket ju såklart är värdefullt på många plan. Med modern teknik har fysiska avstånd inte lika stor betydelse. Uppmaning Så min avslutande uppmaning till er som arbetar utanför universitets­ klinikens värld men som tänker och känner att ni inte vill ge upp möj­ ligheten att bedriva forskning: son­ dera era möjligheter på hemmaplan, tag kontakt med de seniora forskare inom ert område som ni vill arbeta med, efterhör vad de har för projekt/ studier och hör om det finns intresse av att ha en doktorand på distans. Det finns goda möjligheter att det visar sig vara ett beslut som du kommer vara mycket nöjd med.  KIRUB-dagar i Örebro 16–18 maj 2018 www.kirub.se