Svensk Kirurgi nr 6-17

295 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 6 • 2017 samt i LOLA studien talar även för att det finns hälsoekonomiska vinster med laparoskopisk lavage 30,31 . Vår rekommendation utifrån de data som föreligger blir att patienter med perforerad divertikulit Hinchey grad III med fördel opereras med laparoskopiskt lavage, då detta inne­ bär en mindre risk för ytterligare ope­ ration inom ett år, stomi inom ett år samt en hälsoekonomisk vinst (Figur 1). Detta måste dock ske med vetska­ pen om att risken för en intraabdo­ minell abscess utvecklas postoperativt och därmed måste patientens till­ stånd tillåta detta. Må hända ska man mer aktivt bevaka detta och vid klinisk misstanke initiera utredning. En viktig komponent är också att en kolonutredning bör ske efter laparo­ skopiskt lavage för att inte missa en kolorektalcancer. Huruvida en operation med kolonresektion ska ske som en Hart­ manns operation eller primäranasto­ mos (med eller utan loopileostomi) är inte studerat i de studier som redovi­ sas i denna artikel. Fortsatt vetenskap behövs för att klarlägga primärana­ stomosens roll. Vad en loopileostomi tillför för att skydda en anastomos i fri bukhåla återstår också att se, de studier som föreligger har inte till­ räcklig styrka för att säkerställa det. Hartmanns operation är fortsatt adekvat att genomföra vid perfore Översiktsartikel Misstänkt perforerad divertikulit Hinchey grad III som kräver kirurgi (enligt klinik och CT) Diagnostisk laparoskopi – bekräftar diagnosen divertikulit Lavage med koksalt Låt perforationen vara Lägg ett–två drän (Hartmanns operation Ev inom ram för studie om primäranastomos?) Synlig faeces (Hinchey IV) Fritt pus (Hinchey III) Figur 1. rad divertikulit och det är viktigt att komma ihåg att Hinchey grad IV inte har studerats i de randomiserade studierna och att Hartmanns opera­ tion fortsatt är att rekommendera vid detta tillstånd.  Referenser 1. Peppas G, Bliziotis IA, Oikonomaki D, Falagas ME. Outcomes after medical and surgical treatment of diverticulitis: a sys­ tematic review of the available evidence. J Gastroenterol Hepatol. 2007;22(9):1360- 1368. 2. Etzioni DA, Mack TM, Beart RW, Jr., Kaiser AM. Diverticulitis in the United States: 1998-2005: changing patterns of disease and treatment. Annals of surgery. 2009;249(2):210-217. 3. Morris CR, Harvey IM, Stebbings WS, Hart AR. Incidence of perforated diverti­ culitis and risk factors for death in a UK population. The British journal of surgery. 2008;95(7):876-881. 4. Hart AR, Kennedy HJ, Stebbings WS, Day NE. How frequently do large bowel diverticula perforate? An incidence and cross-sectional study. European jour­ nal of gastroenterology & hepatology. 2000;12(6):661-665. 5. Mennini FS, Sciattella P, Marcellusi A, Toraldo B, Koch M. Economic burden of diverticular disease: An observational analysis based on real world data from an Italian region. Digestive and liver disease : official journal of the Italian Society of Gastroenterology and the Italian Association for the Study of the Liver. 2017;49(9):1003-1008. 6. Hinchey EJ, Schaal PG, Richards GK. Treatment of perforated diverti­ cular disease of the colon. Adv Surg. 1978;12:85-109. 7. Ambrosetti P, Chautems R, Soravia C, Peiris-Waser N, Terrier F. Long-term out­ come of mesocolic and pelvic diverticular abscesses of the left colon: a prospective study of 73 cases. Diseases of the colon and rectum. 2005;48(4):787-791. 8. Bahadursingh AM, Virgo KS, Kaminski DL, Longo WE. Spectrum of disease and outcome of complicated diverticular disease. American journal of surgery. 2003;186(6):696-701. 9. Siewert B, Tye G, Kruskal J, et al. Impact of CT-guided drainage in the treatment of diverticular abscesses: size matters. AJR American journal of roentgenology. 2006;186(3):680-686. 10. Kumar RR, Kim JT, Haukoos JS, et al. Factors affecting the successful manage­ Sju metaanalyser har utförts på de tre studierna som redovisat resultat.