Svensk Kirurgi nr 6-17

298 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 6 • 2017 Risker i kirurgin D et sägs att den kirurgiska operationen är ett mer eller mindre kontrollerat trauma mot vävnaden och mot fysiologin. Patienten är bortom någon egen kontroll av situationen under opera­ tionen. Istället utmanas patientens autonoma fysiologiska kontroll, oftast så att den sviktar. Det är vanligt att blodtrycket sjunker, syrsättningen sjunker, kroppstemperaturen sjunker och blodglukos ökar. Dessa saker är välkända och en skicklig anestesi tar över och kompenserar för svikten. Hur mycket sviktar? Det finns nog andra fysiologiska funktioner som också sviktar av operationen men som vi inte obser­ verar och inte kompenserar för. Hur är det med aerob metabolism i alla delar av organen? Uppstår där fläck­ visa ischemiska skador av operationen som gör återhämtningen sämre och kanske leder till komplikationer? Hur vet vi att immunitet och inflamma­ tion inte sviktar så att det postopera­ tiva förloppet blir sämre? Vätskebalansen och salterna bör skötas med större exakthet under och efter operationen. Det sker en minsk­ ning i den cirkulerande blodvolymen under operationen men många äldre som medicinerar för hypertoni och för hjärtat har redan en mindre blod­ volym när de går till operationen. En undervolym betyder en sämre marginal att behålla patientens inre miljö. Operationen orsakar en våg av inflammation genom kroppen med en tydlig dynamik som skiftar vätske­ balansen mot hypovolemi på postop, enklast observerad i en sjunkande timurin. Att fylla på ett överskott av saltlösningar ökar istället ödemen av operationen. Dessa skiften är för­ enade med postoperativa komplika­ tioner. Sårläkningen är avgörande för ett gott resultat av operationen. Läkningen sviktar ganska ofta och ibland till stor olycka för patienten, särskilt i proteskirurgin som behöver en perfekt läkning. Sårläkningen och sårinfektion är varandras spegelbil­ der eftersom bakteriernas växt slår ut läkningen medan läkningen slår ut bakterierna. Hur länge pågår den svikt som vi kan observera i olika funktioner och hur väl sköter kirur­ gin observationen till faran är över? Är alltsammans över på ett par dygn Kirurgin måste arbeta inom patientens fysiologiska gränser PER-OLOF NYSTRÖM Linköping p-o.nystrom@telia.com William Osler (1849–1919) var sin tids världsberömde läkare verk- sam i tre länder, på McGill, Johns Hopkins och Oxford. Hans skrifter rymmer insikter om läkekonsten som vi kanske har glömt i all dagens teknologi. Den här reflektionen om patienten i kirurgin följer hans aforism: “It is much more important to know what sort of a patient has a disease than what sort of a disease a patient has.” Kroppen håller sin inre miljö inom snäva gränser. Det kan vara små skiften i mätvärdena som visar när den inre miljön hotar att brista. PO Nyström menar i den här reflektionen att komplikationerna orsakas av svikten i den inre miljön. Opera­ tionen är ett tydligt hot mot den inre miljön. Kirurgin måste förstå patientens fysiologiska gränser bättre preoperativt för att planera en behandling som undviker komplikationen.