Svensk Kirurgi nr 6-17

308 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 6 • 2017 Debatt V ästra Götalandsregionen har för avsikt att införa obligato­ risk tjänstgöring i allmänme­ dicin för ST-läkare i relevanta block (bland annat kirurgi) enligt ett doku­ ment som utbildningskommittén tagit del av. Enligt dokumentet ska place­ ringarna i primärvården påbörjas under 2018. Huvudsyftet är förstås att överföra resurser från slutenvården till primärvården även om det lindats in en del andra syften. Dokumentet är ett så kallat inriktningsbeslut, vilket med VG- regionens terminologi betyder att det egentligen är ett förslag, men det finns en bred politisk samsyn i VG- regionen att resurser måste överföras från slutenvården till primärvården. Detta är för övrigt tankar som finns i andra delar av landet och om VG- regionen driver igenom detta finns det förstås risk att andra landsting inför liknade placeringar. Vem handleder vem? Jag pratade med en av våra ST- läkare häromdagen. Han vikarierade på kirurgen innan sin AT och hade alltså en del kunskaper inom kirurgi när han påbörjade sin vårdcentrals­ placering under AT. En dag hade han satt upp ett Königsingrepp och frågade en av distriktsläkarna (som tillika var vårdscentralschef ) om hon kunde vara backup om det behövdes. Distriktsläkaren blev alldeles för­ skräckt och berättade att de brukade skicka alla sådana patienter till en kirurgmottagning. Underläkaren kla­ rade dock ingreppet galant på egen del och efter det började distriktsläkarna att sätta upp fler och fler kirurgiska fall på AT-läkaren. I praktiken så var det alltså han som till slut handledde distriktsläkarna när det kom patienter som behövde olika mindre ingrepp. Så ska det förstås inte vara för AT- eller ST-läkare. Enligt SOSFS 2015:8 som reglerar hur specialistutbild­ ningen ska gå till ska ST-läkaren för varje utbildningsperiod ha tillgång till en handledare med relevant spe­ cialistkompetens. Det betyder att för att uppnå de kirurgiska delmålen så behövs det en kirurg som handledare. Under randningen på anestesin ska det förstås finnas en anestesiolog som lokal handledare. Men under en eventuell primärvårdsplacering kan inte distriktsläkare fungera som handledare för de kirurgiska delmå­ len. Enligt en företrädare för Social­ styrelsen som utbildningskommittén varit i kontakt med så kommer for­ mellt sett inte ST-läkarna att kunna tillgodoräkna sig primärvårdsplace­ ringen inom ramen för sin ST. ST- blocket kommer därför att behöva förlängas i motsvarande grad. Mindre kirurgi En del har framfört att de så kallade a- och b-delmålen i specialitetsut­ bildningen skulle kunna uppfyllas inom primärvården. A-delmålen är sådana som gäller för alla specialite­ Hur kan ST-läkare bli bättre kirurger på vårdcentralen? Omhändertagandet av primärvårdspatienter på akutmot- tagningarna har ökat genom åren. Detta leder till ett större akutåtagande för ST-läkare i kirurgi och den inverkan detta har på operativ träning har vi läst mycket om i Svensk Kirurgi. Svensk Kirurgisk Förening reagerar därför starkt då Västra Götalandsregionen nu föreslår obligatorisk placering i primärvård för sjukhusbundna ST-läkare. PETER ELBE Stockholm peter.elbe@sll.se