Svensk Kirurgi nr 6-17

333 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 6 • 2017 Lars Leksell med sin stereotaktiska ram. med Rune Hugosson, som rekry­ terats till kliniken från Stockholm, byggde Bohm upp en bred neuroki­ rurgisk verksamhet. Professor emeri­ tus Bohm firade sin 100-års dag den 1 februari 2017. Urban Pontén efterträdde Einar Bohm 1982 och verkade som pro­ fessor till 1991. Också han hade fått sin grundutbildning i neurokirurgi hos Olivecrona. Han var den andre som disputerade vid neurokirur­ gens nyuppsatta experimentallabo­ ratorium i Lund på 1960-talet. Han utvecklade med stor kraft neuro­ intensivvården. Linköping I Linköping startade den neuro­ kirurgiska kliniken 1964 med Stig Jeppsson som chef. Han var biträ­ dande överläkare på neurokirur­ giska kliniken i Lund 1955–1961. Avhandlingen om ultraljudsdiag­ nostik ledde till en docentur 1961 vid Lund universitet. Från 1961 till 1964 tjänstgjorde han vid Serafimer­ lasarettet i Stockholm. Det har sagts att han var en av de sista överläkarna av den gamla skolan med den ledar­ stil det innebar. Han var mycket lojal med sin personal och läkarstab men ställde också krav. Hans noggrann­ het genomsyrade också arbetet med planering och uppbyggnad av den nya neurokirurgiska kliniken i Lin­ köping. Umeå Den neurokirurgiska kliniken i Umeå öppnades 1969 av Carl-Axel Thulin, som 1945 börjat sina medicinstudier vid Karolinska Institutet och från 1951 på den nya medicinska hög­ skolan i Göteborg. Under ett enda år, 1953, slutförde han sin läkarut­ bildning, disputerade för medicine doktorsgraden på en avhandling om motoriska funktioner i hjärnstammen och utnämndes till docent i fysiologi. Sin kliniska utbildning i neuro­ kirurgi fick Thulin på Sahlgrenska sjukhuset. I början av 60-talet införde han den stereotaktiska operationsme­ todiken i behandlingen av i första hand Parkinsons sjukdom. Han medverkade till bildandet av Svensk Neurokirurgisk För­ ening. År 1975 efter­ trädde han Nils Lund­ berg som professor i Neurokirurgi vid Lunds Universitet. År 1982 slutade han sin tjänst och verkade under ett antal år som consultant i neurokirurgi vid Mili- tary Hospital i Riadh, Saudiarabien. Liksom sin tidigare chef i Göte­ borg, Gösta Norlén, var Thulin en lysande pia­ nist. Många onämnda! Ovan har jag berättat om den svenska neu­ rokirurgins födelse och tidiga utveckling vid våra sex universitets­ sjukhus. Utrymmet til�låter inte att berätta om alla de skickliga neuro­ kirurger som vidareutvecklat speciali­ teten under åren som följt och som i dag verkar vid kliniker i världsklass. Jag har beskrivit några av våra största pionjärer och vad de åstadkommit. När jag 1967 började min neuro­ kirurgiska bana med ett underläkarvi­ kariat vid neurokirurgen i Lund och 1969 fick tjänst som klinisk amanu­ ens hos professor Nils Lundberg var neurokirurgins villkor oerhört annor­ lunda än dagens. Utöver den neuro­ logiska undersökningen och rönt­ gen hade man på den tiden mycket begränsade diagnostiska resurser: ekoencephalografi (tack vare Lars Leksell), luftencefalografi (komplice­ rad och inte ofarlig), angiografi (ofta med direktpunktion i carotis) och scintigrafi (ofta med flera dagars för­ dröjning för leverans av radioaktivt material). Mikroskopet användes inte vid operationerna men Nils Lund­ berg arbetade för att införa det. Man gjorde stora lambåer för att kunna orientera sig i hjärnan under opera­ tionens gång. I dag har vi datortomografi, sedan mitten på 70-talet, MRT sedan mitten på 80-talet, neuronavigation sedan 90- talet och våra resultat har kontinuerligt förbättrats i takt med den nya tekniken. Intensivvården har gjort mycket stora framsteg, ofta med stora insatser från neurokirurgins sida. Jag har haft glädjen att verka inom neurokirurgin i mer än 60 procent av dess tillvaro som specialitet i Sve­ rige. Detta gjorde att jag också hade förmånen att personligen träffa våra stora pionjärer vid kongresser och andra möten. Herbert Olivecrona, Lars Leksell, Gösta Norlén och inte minst Einar Bohm berättade generöst för oss unga kollegor om neurokirur­ gins barndom och sina egna insatser. I Lund hade jag förmånen att arbeta nära de skickliga och generösa seniora kollegerna Nils Lundberg, Erik Kågström, Lars Granholm, Urban Pontén, Niels Svendgaard (som efter­ trädde Granholm som professor vid KI). Som överläkare och professor i Göteborg och Lund har jag haft gläd­ jen att arbeta med många härliga, engagerade kollegor både inom klini­ ken och forskningen och jag känner stor tillförsikt att de mycket aktivt tar del i skapandet av den fortsatta fasci­ nerande neurokirurgiska historien.  Referat Kirurgveckan