Svensk Kirurgi nr 1-18

36 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 1 • 2018 Bokrecension D etta historielösa tidevarv omfattar i alltför hög grad även läkarkåren. När jag för läkarkandidater har introducerat kirurgiämnet med någon timmes historisk tillbakablick, har åtskilliga varit förvånade. Kirurgernas historia har format vår nutid Glädjande är därför ett bidrag till kirurgins historia av docent Bo S. Lindberg i Uppsala, tidigare överläkare i gynekologi och obstetrik. Han gör det förtjänstfullt med en vinkling mer ur kirurgernas, det vill säga utförarnas, perspektiv i boken ”Kirurgernas historia. Om badare, barberare och fältskärer”. Lindbergs stora intresse och kunskaper är påtagliga, också belagda genom hans fler- åriga och omfattande engagemang i medicinhistoriska sammanhang i Uppsala. Detta bidrar till att boken är både rikt och vackert illustrerad. En utförlig notapparat ingår likaså och personregistret omfattar 367 personer, alla dock inte kirurger förstås. Boken inleds med en kort internationell tillbakablick (som gärna hade fått vara lite längre) för att sedan foku- sera på de svenska förhållandena. Redan från början har vårt kall varit förknippat med både vördnad och krav. Så kungör Hammurabi, härskare i Babylonien på 1700- talet före vår tideräkning, att om kirurgen botar patien- ten skall han få tio shekel men om patienten dör skall kirurgens högra hand huggas av! Anatomikunskaper från kriminella Främst domineras dock västvärldens kirurgihistoria av den grekiska kunskapen, med stort inflytande från sko- lastiken under perioden 800–1500. Denna sägs ha syftat till både tankeinnehåll och metod men kom ofta att inriktas på filosofiska subtiliteter och en nedsättande syn på hantverket, vilket lär ha bidragit till motsättningarna mellan kirurgin och medicinen ända in på 1800-talet. Vid 1200-talets slut började anatomiska dissektioner av avrättade brottslingar bli standard vid de medicinska utbildningarna i både Bologna, med Mondino de Liuzzi (ca 1270–1326) som en av de mest kända, och i Padua, med Vesalius och hans storverk De humani corporis fabrica libri septem från 1543. Munkar, nunnor och frisörer Som bekant spelade klostren stor roll för spridningen av medicinalväxter, men redan 1163 förbjöds kyrkans folk att befatta sig med behandlingar som innebar blodsutgjutelse och sedermera också brän- ning och skärande. Den tidiga kirurgin kom därför att övertas av den yrkes- grupp som hade vana att arbeta med egginstru- ment, nämligen barbe- rarna, också benämnda bardskärare, av tyskans Bart. När jag har berät- Titel Kirurgernas historia Om badare, barberare och fältskärer Författare Bo S Lindberg Förlag Medicinhistoria muséet, Uppsala ISBN 978-91-506-2655-1 Format Inbunden, 171 sidor, cirka 165 kr Kirurgernas historia Om badare, barberare och fältskärer En alldeles nyutkommen bok om kirurgernas historia recenseras här av Birger Pålsson, Lund och Växjö. BIRGER PÅLSSON birger.palsson@kronoberg.se Lund och Växjö