Svensk Kirurgi nr 1-18

37 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 1 • 2018 Bokrecension tat detta för frisörer, har de blivit mycket stolta över vårt gemensamma ursprung. Barberande, badande och åderlåtning I Norden skildras läkare och kirurger av båda könen av bland andra Snorre Sturlasson (1179–1241) från slaget vid Stiklastad 1030 och dansken Saxo Grammaticus (1150–1220) i Gesta danorum. I Sverige organiserades bardskärarna 1496 i det första gillet. Förutom friserande ingick åderlåtning, tandextraktioner, tömning av bölder samt krigssjukvård. Den förste namngivne bardskäraren var Lamprect, men hans bana slutade dock abrupt då han blev avrättad under Stockholms blodbad. En konkurrerande yrkesgrupp var badarna, som förutom att bereda kryddor till baden och dekokter, också åderlät, koppade blod och öppnade pestbölder. Utöver dessa fanns flera kringresande charlataner, som åtgärdade bråck, blåssten och grå starr med högst tvi- velaktiga metoder. Parallellt verkade de ”äkta” läkarna, som använde läkemedel och salvor i första hand. För att bringa någon ordning instiftades därför 1663 Collegium medicorum, med överinseende över och examination av alla medicinskt verksamma. År 1685 bildades Kirurgiska societeten, med examinationsrätt för dem som enbart ville utöva kirurgi. Regelverket var omfattande och 1717 stadgade Karl XII bland annat att den som ville bli kirurgmästare skulle vara ”född i äkta säng”! Fältskär – en kirurg inom försvarsmakten Benämningen fältskär brukades nu för de kirurger som enrollerades av krigsmakten. Deras utbildning skedde genom Institutet för fältskärers danande från 1810 ända fram till 1897, då yrket avskaffades. Då hade sedan 1861 Karolinska Institutet och de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund förmedlat samma grundutbildning till både läkare och kirurger. Dock verkade kvarvarande fältskärer in på 1920-talet. År 1797 uppgick så Kirurgiska societeten i Collegi- cum medicum, efter många års stridigheter och intrige- rande mellan dem. År 1813 skapades Sundhetskollegiet, med uppsikt över alla yrkesgrupper inom både human- och veterinärmedicinen, sedermera Medicinalstyrelsen, som med tiden omorganiserades till Socialstyrelsen 1968. Kritisk kirurg halshuggen Boken beskriver en lång rad personer som utövade eller hade anknytning till kirurgyrket, med tonvikt på Sve- rige. Förteckningen är alldeles för omfattande för att närmare redogöra för här, men några namn skall ändå nämnas. Släkten Ribe verkade i flera generationer och Carl Fredrik Ribe blev den förste kirurgen att 1745 inväljas i Vetenskapsakademien och betraktas som oftal- miatrikens grundare i Sverige. Johan Henrik Schönheit var fältskär utan examen men med kungligt tillstånd, som levde äventyrligt men framgångsrikt tills han publicerade kritisk litteratur i strid med Karl XI censur, vilket efter flera rättegångar slutade med avhuggning av högra handen, tungans utdragande samt halshuggning på Marstrands fästning 1706 (någon mer som associerar till nutida visselblåsares risktagande?). Samuel Fahlberg var en mångbegåvad fältskär, som kom att få stort ansvar för den svenska koloniön S:t Barthélemy i Västindien, men blev offer för intriger som föranledde dödsdom. Då han stannade kvar på ön verkställdes den dock inte och han avled naturligt i november 1834, en månad efter att Karl XIV Johan hade utfärdat allmän amnesti. Självfallet avhandlas också Olof af Acrel (adlad), född 1717, och ofta ansedd som den svenska kirurgins fader, även om han också var fältskär i grunden. Spännande personskildringar Det omfattande persongalleriet beskriver också indirekt hur det svenska samhället gestaltade sig under främst 1700-talet och framåt, vilket givetvis har stor inverkan även på dagens Sverige. Därtill innehåller det också material för flera böcker om våra enskilda föregångares märkliga och ibland dråpliga livsöden. Jag hoppas Lind- berg återkommer med skildringar om några av dessa våra individuella kollegor – att glädjas åt men också dra lärdom av!  Vesalius och hans storverk De humani corporis fabrica libri septem från 1543.