Svensk Kirurgi nr 1-18

39 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 1 • 2018 för de assisterande vad som nu skall göras och vad som är deras del, kon- centrerar sig på vad som skall göras och kanske kallar på någon kollega (händer och hjärna) för att reda ut situationen. Att kasta instrument och svordomar omkring sig klassar ner kirurgen. Ibland kan en operation se besvär- lig ut att genomföra men då gäller det att dels vara ihärdig och uthållig, dels att låta logiska argument bestämma vad som skall göras (att man skall hämta barnen på dagis klockan 17 faller då som argument, liksom att ”detta skall bli min hundrade opera- tion i rad utan att behöva göra x eller y)". Den kirurg som är för trött att fatta övervägda beslut skall bytas ut. Genast. Medicinska data och lagom empati Det preoperativa indikationsstäl- landet skall baseras på fakta – inget beställande av undersökningar som bara tidsfördröjer. Men man skall inte avstå från undersökningar som behövs för att besluta klokt. Till- gängliga rutiner, vårdprogram och MDT-konferenser ska användas som beslutsgrund, inte önsketänkanden eller personliga infall. Den kloka kirurgen vet när det finns tid för eftertanke; den som alltid ”vet” bara någon minut efter det att vederbö- rande satt sig in i fallet skall betraktas med skepsis. Efter operationen har den per- fekta kirurgen alltid huvudansvaret för uppföljningen, men kan och bör lämna över stora delar av praktisk skötsel till de som har det till arbets- uppgift. Operatören har alltid ansvar för att tala om för patienten – och i förekommande fall anhöriga – vad som gjorts och att med entusiasm förmå patienten att delta i sin egen rehabilitering. Även om ärlighet alltid skall vara en ledstjärna måste en god kirurg välja att portionera ut nega- tiva besked på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Snabba besked till patien- ten kanske är bra för kirurgen, men är sällan till gagn för en patient som behöver tid att förstå. Kirurgen är till för patienten och inte tvärtom. En skiljelinje mellan den perfekta kirurgen och den mindre perfekta är hur de ”kirurgiskt ointressanta” patienterna behandlas. Patienter med banala sjukdomar (banal till dess kirurgen drabbas av den själv), besvär- liga patienter och patienter som är för gamla och sjuka för att kunna opere- ras måste behandlas med samma grad av respekt och empati som ”kändisar” och de mer medicinskt spännande. Observera också att alltför mycket empati kan vara lika skadligt som för lite – i sin handläggning av patienter skall kirurgen vara professionell mer än känslostyrd och försöka se situa- tionen ur patientens synvinkel. Uppförandekod Självfallet kommer den optimala kirurgen alltid i tid till planerade möten och ställer inte in möten när det finns något mer spännande på gång. Vårdat tal och utseende – det vill säga att inte väcka motstånd genom yttre fasoner – är önskat liksom en lagom dos humor. Detta innebär att hen kräver samma uppfö- rande av sig själv som av sina över-, under- och sidoordnade. Om den optimala kirurgen skall ha någon överordnad befattning är det viktigt att vederbörande kan klara kontakterna med administratörer, politiker och massmedia. Att hitta balansen för att kräva sina, kollegor- nas och patienternas rätt utan att förarga beslutsfattarna i så hög grad att hen motarbetas kräver ett fram- förande som baseras på personlig mognad och insikten om hur man väljer rätt strider och insikten att man själv inte alltid vet bäst. En grundpelare för en god kirurg är också att stå för vad han eller hon gjort. Det är otroligt desillusione- rande för alla omkringstående om någon skyller sina egna misstag på någon annan – detta kan dessutom aldrig repareras om det sker mer än en gång. Nästan lika svårt är det att lära sig säga ”nej” på rätt sätt. Inte ens den perfekta kirurgen kan hinna med allt och kan inte hjälpa alla – den som försöker blir inte bara vidbränd utan utbränd. Att kunna säga ”nej” utan att skada andra är emellertid en konst i sig. Det gäller sig att sätta sig in i motpartens situation också för att kunna bevara den egna integritet som behövs för det framtida kirurgarbetet. Den optimala kirurgen ”ser” alla sina medarbetare. Hen vet vad stä- daren heter och de unga kirurgernas barns namn och ungefärliga ålder. Det finns inget krav på att kirurgen skall behöva umgås med alla, men att säga ett vänligt ”hej” eller komma med några uppmuntrande ord hjäl- per mycket på sikt. Den som gör bra vardagsgrått arbete skall ha beröm för det lika väl som den som gjort fel skall få veta det. Kunskap och erfarenhet För en överordnad kirurg är det nöd- vändigt att ha både boklig kunskap och att veta hur man gör rent hant- verksmässigt. Vetenskaplig skolning är önskvärd, men en avhandling eller docentur är inte nödvändigt om det I jakten på det perfekta vävnadsskiktet. Kåseri