Svensk Kirurgi 3-18

118 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 3 • 2018 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 3 • 2018 18 Kolumnen – Akutkirurgi Akut- och traumakirurgi – den nya subspecialiteten! V em väljer att jobba med akut- och traumakirurgi? Den frågan har jag fått i samtal med kollegor. Ibland ligger frågan mer som ett outtalat ifråga- sättande. Varför blev du inte kolorektalkirurg, eller övre- gastro? Vem väljer frivilligt att arbeta med akutkirurgi? En naturlig del För allmänkirurgen av den gamla stammen var akutki- rurgi en naturlig del som hade en framskjuten position. I eran innan magsårsbakteriens upptäckt fick varje kirurg en diger erfarenhet av perforationer, blödningar och erfarenhet i kirurgisk åtgärd av dessa. Innan laparosko- pins intåg var dessutom varje kirurg exponerad för en större volym öppen kirurgi än idag. I spåren av ökad subspecialisering från 2000-talets början och framåt har akutkirurgin gradvis fått stå tillbaka, men nu ska det bli ändring på den saken. KAVA – en spretig samling Svensk Kirurgisk Förening har beslutat att 2018 ska bli akutkirurgins år, vilket vi inom akutkirurgin ser an med stor tillförsikt. Arbetet med att lyfta denna inriktning av kirurgin började egentligen för fem–tio år sedan med inrättandet av kirurgiska akutvårdsavdelningar på bred front i sjukvården. Dessa KAVA-sektioner hade alla några gemensamma drag i form av att de ofta leddes av en eller två erfarna kirurger som ville göra skillnad för de akuta patienterna. Ofta fanns där en bakgrund inom övre- eller nedre-gastro. Dessa nestorer hade till sin hjälp någon eller några yngre kollegor. Ofta blivande kirurger under ST-utbildning, men även AT-läkare, fick axla en ojäm- förligt stor arbetsbörda i relation till den övriga kliniken avseende antal patienter, konsulter, jouruppdrag, skopier och operationer. Detta var en ypperlig plantskola för unga kirurger, hungriga på att komma framåt, men det innebar också en stor press på individen med omgivning. Efter något år tornade också flera konfliktfrågor upp vid horisonten. Vem skulle operera patienten med kolo- nileus? Patienten med koledokussten? Skulle ERCP-verk- samhet ingå i det akuta uppdraget? Om akutkirurger nu var så specialiserade på akuta patienter, skulle de då inte gå fler nattjourer också? Dessa frågor, liksom flera andra, fick lokala lösningar vid landets olika kirurgkliniker, och även om det nu börjar skönjas vissa övergripande drag i akutkirurgins utformning råder ingen konsensus kring vad en kirurg- specialist med inriktning mot akutkirurgi och trauma ska kunna, än mindre vad de ska ägna sig åt. Utveckling i praktiken I Uppsala, där undertecknad är verksam, bildades Akut- och traumasektionen 2011, med KAVA i Linköping som förebild. Precis som vid många av landets KAVA-sektio- ner var uppstarten präglad av stora visioner och många patienter, men få kollegor. I början var vi endast två ST- läkare och en överläkare/sektionschef. Vår verksamhet ansvarade för en avdelning med 23 platser och en opera- tionssal varje dag. Vi hade dagliga endoskopipass, PEG- verksamhet, dagbakjour och traumajourlinje. Det blev förstås ett hektiskt arbete där vi helt enkelt inte räckte till och verksamheten fick kompletteras med ST-läkare, randare och specialister från andra sektioner för att hållas över vattenytan. När jag ser tillbaka på de första åren som egen sektion är det bestående minnet allt arbete. Vi Fredrik Linder, akut- och traumakirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala, skriver här om framtidens specialitet. Den nya subspecialiteteten har sakta växt fram och får nu extra stöd av den nybildade delföreningen SFAT. FREDRIK LINDER Uppsala fredrik.linder@surgsci.uu.se