Svensk Kirurgi 3-18

119 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 3 • 2018 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 3 • 2018 119 Kolumnen – Akutkirurgi slet med den dagliga verksamheten, och avsatt tid för utvecklingsarbete och forskning var minimal. Men i allt arbete är det lätt att glömma bort hur roligt och lärorikt det var. Vi opererade fem dagar i veckan, en vardag som är få kirurger förunnat nuförtiden. Elektivt kontra akut Allt eftersom satte sig KAVA:s identitet på kliniken. KAVA var den sektion som löste uppgifter med begränsade resurser, kort om tid och hårt arbete. Vi började leda morgonens jourrapport som kom- pletterades med frågor av mer logistisk natur (hur många sängplatser och hur många operationssalar har vi idag och så vidare). Vi började även ta ett övergri- pande ansvar för operationsverksamhe- ten och prioritering av klinikens resurser genom lednings- ansvar på operation. Klinikens nuvarande arbetssätt föll successivt på plats, mycket tack vare vår klinikchef Claes Juhlin som hade en tydlig vision av hur akutverksamheten skulle drivas. Men vår klinik provade också oväntade lös- ningar på prioriteringsproblematik vid resursbrist: ett tag prioriterades konsekvent elektiv verksamhet framför akuta patienter, vilket skapade stor frustration hos inblandade kirurger när man tvingades vänta med högprioriterade akuta operationer. Och även om samtliga subspecialise- rade kollegor i enskilda samtal såg behovet av en fung- erande akutverksamhet, blev diskussionen ansträngd när det handlade om att stryka deras elektiva patienter till förmån för akuta patienter. Fanns det inte någon annan lösning, eller kunde inte den akuta patienten vänta? Vårdplatsbrist Det som vid vår klinik löste denna gordiska knut var något oväntat vårdplatsbristen. Det är ett känt faktum att den akuta patienten som är inlagd i väntan på opera- tion kommer att uppta en vårdplats i väntan på kirurgi tills den genomförts. Ju längre patienten väntar, desto längre tid till den postoperativa fasen. Därmed längre vårdtid som bidrar till ännu färre vårdplatser, vilket blockerar möjligheten till elektiv verksamhet. I de fall akut och elektiv verksamhet blandas, vilket är fallet på i stort sett alla landets kirurgkliniker, behövs ett välfung- erande flöde för akuta patienter. Det är faktiskt en förut- sättning för att kunna bedriva en välfungerande elektiv verksamhet om kliniken har brist på vårdplatser. Subspecialisering i akut- och traumakirurgi Efter snart tio år med spännande och ibland frustrerade utveckling av KAVA-sektioner på landets sjukhus är det nu dags! Vi vill under akutkirurgins år 2018 tydligare definiera nationella kompetenskrav för de kirurger som subspecialiserar sig inom akutkirurgi och trauma. Det betyder inte att alla akutspecialister kommer att arbeta på samma sätt. Vid små sjukhus kommer säkert de flesta kirurger med tiden att vara subspecialiserade inom akut- och traumakirurgi parallellt med ett specialintresse inom något annat område. På större sjukhus kommer verksamheten för akutspecialister att se olika ut beroende på om man också har ett traumauppdrag eller inte, om man ansvarar för ett elektivt område utöver akutkirurgin eller beroende på andra lokala förut- sättningar. Kunskapsmål Under våren har Svensk Förening för Akutkirurgi och Traumatologi (SFAT) påbörjat ett arbete med att definiera vad en subspecialisering i akutkirurgi och trauma ska omfatta. I enlighet med UEMS examination för ackre- ditering inom akutkirurgi har man tagit fram ett utkast till kunskapsmål för subspecialisering i akutkirurgi och trauma. Svensk kirurgisk förening har nu givit SFAT i uppdrag att tillsam- mans med övriga delföreningar arbeta vidare med detta förslag och ta fram hur den nya subspecialiseringen ska se ut. Det är ett arbete vi ser fram emot Oväntade fynd förgyller vår vardag. Akutkirurger blir med tiden drivna laparoskopister.